OH (YOU) PRETTY THINGS

Åh, nu börjar jag bli stressad. Jag bara skriver och skriver men ingenting känns riktigt bra och om jag inte skriver typ klart snart kan jag ju inte gå ut ikväll med gott samvete. GAH!

Visst var det ett fantastiskt fint sms jag fick av Scales imorse?
"Grekland på fredag? Obs jättebilligt."
Visst hade det känts sjukt värt att sticka till Grekland bara sådär, men jag kom ändå fram till att det nog var klokast att stanna hemma och spara pengar till London (och Barcelona!). Åh, jag vill bara resa. Överallt. Helst imorgon.

Att skriva reportage är SVÅRT!

Det är svårt det här med eget ansvar. Att bara vara i skolan två dagar i veckan och ha ett extrajobb som inte heller kräver någon närvaro, bara en uppfylld deadline. Men jag börjar bli bättre på det. Idag har jag faktiskt kommit ganska långt med mitt skrivande, även om huvudet känns degigt och tankarna flyger iväg. Jag sitter och funderar på om jag ska gå ut och gå en liten sväng, få frisk luft och låta tankarna gå ordentligt. Eller om jag ska sätta mig och spela lite piano. Nu börjar mitt nya diciplinerade liv. En halvtimmes rast från och med nu!

Igår spelade jag Beatles Rock Band. Åh, det var fantastiskt! Jag kan inte finna några ord eller bilder som kan förklara exakt hur fint och bra det var. Spela själv istället!

gullegullpop med Elvis Costello

This Year's Girl
See her picture in a thousand places
'Cause she's this year's girl
You think you all own little pieces
Of this year's girl
Forget your fancy manners
Forget your English grammar
'Cause you don't really give a damn
About this year's girl

Läs: Gentlemen av Klas Östergren, Medea av Euripides
Lyssna på: Little Boots, Arcade Fire, Seu Jorge.
Gör: Så lite som möjligt, så långsamt som möjligt.
Var glad för: Bra musik, bra böcker, fina vänner.
Irritera dig på: Spotifys dåliga utbud (hur kan Funeral med Arcade Fire INTE finnas? Det är årets skandal!)
Ha ångest över: Se: Gör. Deadlines.

Varför tycks det inte finnas något planerat premiärdatum för Jennifer's Body i Sverige? Filmen som jag sett fram emot i över ett halvår har premiär i USA och Kanada på fredag (det vill säga på min födelsedag), och därefter i resten av världen under de kommande månaderna. Ett klart premiärdatum i Sverige lyser dock med sin frånvaro. Och varför har den inte premiär i England förrän den 6 november, när den då redan haft premiär i Egypten, Danmark, på Island och i ungefär 25 andra länder? Detta är otroligt upprörande. Jag. Vill. Ha. Den. Nu.

God dag. Idag ägnar jag mig åt lite ångestdämpande verksamhet. Eller, jag försöker i alla fall. Just nu äter jag pasta med sockerärtor och parmesan, men jag har faktiskt bokat en intervju till imorgon och ska snart kasta mig in i Medeas magiska värld. I kväll ska jag först på redaktionsmöte på LT och därefter till Sagateatern. Förhoppningsvis har jag hunnit uträtta något vettigt innan dess. Åh, eget ansvar är värdelöst. Peace.

Rebel Rebel - Seu Jorge

Missade ni Graffestivalen igår? Det hoppas jag inte. Det var nämligen kanske världens bästa festival. Inte så konstigt, kan tyckas, eftersom den var tillägnad kanske världens bästa människa. Men att ordna överraskningskalas är utmattande. Idag har jag bara ångest över den kommande veckan. Vi får prata imorgon istället.

Scenario: Jag och Gustav sitter hemma hos honom och äter pasta vid tretiden på torsdagsnatten. Vi är båda rätt berusade och Gustav berättar stolt om att han minsann har styrt upp sin blogg ordentligt, den har blivit en musikblogg och han har börjat ha en följetong. Jag är otroligt imponerad av allt vad uppstyrt heter och säger att jag minsann också ska börja blogga seriöst. Det känns faktiskt helt rätt!

Vad hände?

Nu sitter jag här igen och har inte uppdaterat på tre dagar. Jag är ju sämst. Till mitt försvar har jag i alla fall haft väldigt mycket för mig de senaste dagarna. Eller, jag har snarare varit väldigt mycket full de senaste dagarna. Coctailparty hemma oss Katarina på onsdagen - tjejsnack, rödvin och klädbyten (jag gick därifrån med en fantastisk rutig skjorta, halsband, en chockrosa mössa med matchande halsduk och en snortajt Jesus is my homeboy-tröja och kunde inte vara nöjdare). Den tjejiga stämningen var på topp, och kvällen kunde knappast ha fortsatt på annat sätt än på fest med ett gäng ubåtsofficerer och en kruka sangria. Helt klart värt.

Jag vaknade tidigt på torsdagsmorgonen och mådde rätt dåligt, fullt förståerligt. Jag åkte till skolan, gick på Kung Oidipusseminarium och kände att livsandarna började återvända. Sedan åkte jag hem till Katarina och skrev ett par låtar, mötte Gutti, drack en Kung och gick på journalistfest på Södertörn. Vi hade sjukt trevligt, trots (eller kanske på grund av) att vi bara umgicks med varandra, drack mängder med öl och sjöng Destiny's Child och Meatloaf på Singstar. Sedan åkte vi hem till honom, åt pasta och bråkade om Israel.

När jag vaknade på fredagen var Gutti inte hemma. Han hade åkt till skolan och lämnat mig med nycklarna till lägenheten. Jag satte på mig hans skor och gick ner och lekte i Larsberg ett slag. På eftermiddagen åkte jag in till stan och drack öl med Moa på Kinesen (ett desperat men otroligt trevligt försök att skapa lite John Ajvide Lindqvist-känsla i våra liv). Hem, middag, öl med Katarina på La Habana och sedan - ubåtsofficersfest, igen! Det var fest med Astrid Lindgren-tema på Karlbergs slott och allting kändes nästan för sjukt för att vara sant. DJ:n hade nog legat i en simulerad skyttegrav lite för länge och spelade en blandning av technodängor anno 2004 och schlagerhits (och då pratar vi inte ABBA och Herreys utan Linda Bengtzing och Lena PH). Helt fantastiskt. Efterfesten hölls i någon sorts studentkorridor, och det var ungefär där som jag och Katarina spårade totalt. Till slut hittade hon i alla fall en kille som sjöng Queen och jag vinglade hem i natten.

Idag är det lördag. Idag kommer det att hända spännande grejer. Men jag kan inte berätta om det nu. Jag berättar sedan.
PUSS!

Antigone leder Oidipus ut ur Thebe av Charles Francois Jalabert

På tal om kvinnor (och Kung Oidipus): Visst ser inte Antigone ut att vara "under tio år" på denna bild? Nej, men det sägs hon i alla fall vara då hon enligt myten leder sin blinde far Oidipus genom staden Thebe och vidare hela vägen fram till Aten där han dör. Sedan återvänder hon till Thebe och offrar sitt eget liv för att få begrava sin ene bror Polyneikes som har stupat i strid med den andre brodern Eteokles. Hon döms till döden och stängs levande in i ett gravvalv där hon tar sitt liv, sida vid sida med sin trolovade Haimon. Visst är det en vacker historia? Kanske har vi här den kvinnliga förebild jag söker efter.

Jag brukar inte läsa så mycket bloggar, och framför allt inte sådana som handlar om kläder. Varför vet jag inte riktigt, kanske har jag inte riktigt tid, kanske har jag inte hittat någon jag tycker är så bra. Men idag hittade jag en blogg som jag faktiskt fastnade lite för. Bloggerskan heter Moa och är fantastiskt söt och har så tjusiga kläder så man blir grön i ansiktet. Denna vecka har hon dessutom en rosettävling i sin blogg, vilket jag tycket är en fullkomligt utomordentlig idé. Femtiofem rosetter ska lottas ut, och det enda man behöver göra är att berätta vem som är ens kvinnliga förebild och varför. Det enda, men samtidigt var det där det blev lite knivigt. En fråga som borde vara så lätt men kändes himla, himla svår att besvara. Jag får fundera på det medan jag djupdyker in i huvudet på herden i Kung Oidipus. Puss!

Peter Gabriel i Genesis

Årets Polarprisvinnare Peter Gabriel har inte gjort så mycket väsen av sig de senaste åren. Faktiskt så lite att mitt närmaste möte med honom måste vara i Vampire Weekends Cape Cod Kwassa Kwassa. Ni vet, "But this feels so unnatural, Peter Gabriel too". Han är inte dum den där Peter Gabriel, så nu har han gått och gjort en egen version av låten tillsammans med Hot Chip. Och den är bra! Lyssna här. Extra fint är det när han tillägger "And it feels so unnatural to sing your own name". Så lyssna, sa jag!

(klicka på bilden)

Jag kan inte sova.

Jävla fin helg. Peoplefest på fredagen, kalas med Koskenkorva, rödvin och sextiotalsdans. Därefter fest hos Lina, ett fyllespektakel men ett mycket trevligt sådant. Vi dansade till Orup, drack mer rödvin, brottades och hånglade. Efter att ha sovit en timme på en soffa åkte jag hem och åt frukost med Mattias, och varvade sedan hans sällskap med Guttis under dagen innan vi begav oss ut till Täby för Eriks födelsedagskalas. Vi var alla så hemskt trötta och bakfulla men hade helt fantastiskt trevligt, drack öl, pratade, lekte och twistade med Eriks pappa med vänner. På vägen hem tog min extrema sömnbrist ut sin rätt och jag lyckades med nöd och näppe hitta hela vägen fram tll sängen. Idag har jag nästan ingen röst alls och är trött som fasen, men det gör det samma. Nu ska jag sova.

Helgens låt: In Private - Dusty Springfield
(missa inte heller Sahara Hotnights trevliga cover)

Dagens låt: Angels and Darlas med Say Hi To Your Mum. Jag har skrivt om dem förut, och prisat deras fina låtnamn och barnsliga vampyrromantik. Det var innan jag hörde den här låten. För den oinvigde kan jag förklara att Angel och Darla är två karaktärer i världens bästa kultserie Buffy The Vampire Slayer, vilket bara det gör låten till en solklar vinnare. Att sedan texten går något sånt här -

It must have been in September
when, swiftly, we leapt from buildings,
waiting for the perfect kill.
And your eyes got crimson when you got closer.

And you might be the nicest thing I've ever seen.

- gör inte direkt saken sämre.

Så LYSSNA!