OH (YOU) PRETTY THINGS

Det här bådar gott inför premiären den 27 november. Det gör soundtracket med. Jag skulle vilja säga att Karen O And The Kids är som gjorda för filmen, men det är de väl också. Fruktansvärt bra tror jag i alla fall att det kommer bli. Lyssna på den här, till exempel:

Karen O and the Kids - Heads Up

Ikväll har jag spelat teater. Och slagits med Otto. Trillat och slagit huvudet i ett element. Och fått en bula vid tinningen. När det hände grät jag faktiskt lite, men skrattade mest. Typiskt mig, jag skrattar och gråter alltid samtidigt. Det måste vara ytterst förvirrande för omvärlden. Nu har jag i varje fall ont i huvudet. Kanske har jag fått en liten hjärnskakning ändå? Skit samma, Otto håller på att skämmas ögonen ur sig och jag vet att jag kommer ha en hållhake på honom i resten av mitt liv. Det är värt lite smärta.

Idag är det den här The Cure-skivan som gäller. Kanske till och med ännu bättre än gårdagens. Åh. Klicka på bilden för att lyssna. Ganska perfekt när man skriver om hösten, kan jag meddela.

Jag har tagit en paus i pluggandet och sitter och funderar på vad jag ska klä ut mig till på Halloween. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i själva konceptet med högtiden som sådan, men har aldrig tackat nej till en maskerad och är därför riktigt taggad. Men nu är det dags för förberedelser. Jag älskar att klä ut mig men skjuter ofta upp planeringen till maskeraddagen, och resultatet blir för det mesta därefter. Nu tänkte jag försöka börja planera i riktigt god tid. Men vad fasen ska jag vara? Jag har en tendens att vara lite väl överambitiös i utklädningssammanhang och brukar därför ha problem med att genomföra mina högtflygande planer. Något annat som hindrar min tankeverksamhet en smula är det faktum att jag just nu bara kan komma på en enda riktigt läskig person. Gissa vem.

Jag har varit väldigt inne på spöken de senaste dagarna. Det började med Hamlet och har nu övergått i en återupptäckt av fantastiska Daniel Johnston (mer om honom senare). Alldeles nyss kom jag också att tänka på den här fantastiska låten. För att inte tala om videon. Varsågoda.

Beaten Awake är typ så indie man kan bli år 2009. Och det vill inte säga lite.

Beaten Awake - Thunder$Troke

Karta över de mest använda orden i Jimmie Åkessons uppmärksammade artikel dagens Aftonbladet. Jävla idiot.

Ett lustspel, ett sorgespel och en höstskildring står på schemat för dagen. Ungefär hälften är avklarat. Den här veckan kommer bli intensiv, men än så länge går allt enligt planerna. Och sedan är jag ledig.

Vilken skiva! Den somnar jag till nu. Klicka på bilden för att lyssna du med.

Klubb Saga igår var så obeskrivligt bra att jag blev kär. Flera gånger om till och med. Först blev jag kär i Nils (visst hette han så?). Jag blev kär i hans extrema nervositet och de där texterna som var så fina. Hur han när han var som allra bäst lät lite som en kombination av Conor Oberst och någon annan som kändes rätt då men som jag inte minns idag. Sedan blev jag kär i Melpo Mene, som var så stilig och underfundig och levererade så fantastisk musik. Till sist blev jag kär i Parker Lewis. Inte bara i musiken, utan i hur han drog fram en utklipp ur Aftonbladet och såg på oss med de allvarligaste ögonen jag sett på länge. Hur han fick oss att lova att ta ansvar för framtiden. När allt var slut åkte jag och Helena in till staden. Kanske hade vi kunnat gå ut. Kanske hade jag egentligen velat det. Men vi var liksom uppfyllda av en sådan inre ro, en sådan harmoni. Vi gick och drack öl med Moa istället. Det är konstigt att man kan bli sådär av musik. Jag som aldrig är det minsta harmonisk annars.

Nu ska jag visa en av mina bästa låtar för er. Och ni måste lyssna, okej? Lovar ni? För den är ungefär så fin som en låt kan bli, tycker jag. Nu när jag har fått er att lova kan jag lämna ut den här länken till Spotify. Här hittar den. Det är bara att klicka! Något annat ni kan lova är att ha en fantastisk lördagskväll. Puss!

Jag är fortfarande fullkomligt slut efter gårdagen. Nu ska jag till Klubb Saga, lyssna på Parker Lewis och Melpo Mene och dricka te. Vad som händer sedan, det kan jag inte svara på ännu. Kanske borde jag gå hem och läsa och sova tidigt. Men det kommer väl aldrig hända.

Hallå, hallå. Nu har jag precis ätit sushi och sitter och lyssnar på det svenska Jesus Christ Superstar-soundtracket. Ola Salo i all ära, men det känns faktiskt rätt konstigt. Eller, det är ju när Ola sjunger som det är bäst. Judas är lite mesig, tycker jag. Typisk musikalkille. Ibland när han tar i känns det som om det är Kristina från Duvemåla och inte världens bästa rockmusikal. Det hela känns liksom lite frikyrkligt (förlåt, Gutti!). När romarna sjunger ser man framför sig hur de musikaldansar och vickar på höfterna, något som jag och min far inte var sena att imitera. Den sista måltiden är en höjdare, dock. Dessutom blir det säkert bättre om man får se det hela. Snart ska jag på kalas hos Philip. Puss!

Nu ska jag snart åka till skolan och gå på Hamletseminarium. Men först tänkte jag dela med mig av min lilla Hamletplaylist. Jag skulle inte säga att den är fulländad, men i sitt sammanhang tycker jag ändå att den är riktigt bra. Åh, Hamlet. Klicka på bilden för att lyssna. WAH.

Jag töntar mig med Bright Eyes och borde sova nu. Spotifylänkarna funkar till slut. Hamlet har tagit över mitt liv. Imorgon blir det nya tag. Godnatt.

Don't wanna hear the noises on TV, 
Don't want the salesman coming after me, 
Don't wanna live in my father's house no more. 
Don't want it faster, I don't want it free, 
Don't wanna show you what they done to me, 
Don't wanna live in my father's house no more. 

Arcade Fire - Windowsill
(Jag begriper verkligen inte varför mina Spotifylänkar aldrig fungerar längre.)

Idag är jag fast i Hamlet, förstås. Vilken fantastisk pjäs. Vi hörs senare.

Ikväll ska jag på Oh Darling! Det är Mad Men-tema, vilket är orsaken till en hel del panik här hemma just nu. Jag vet liksom inte alls vad jag ska ha på mig. Just nu springer jag runt och rafsar ihop allt jag äger som kan tänkas vara det minsta sextiotalsrelaterat. Jag har nämligen bråttom, för först ska jag på middag hos Emma och Erik. Puss!

Hamlet à la Staffan Valdemar Holm
Idag har jag sett en mycket intressant uppsättning av Hamlet. Det var en videoupptagning av Staffan Valdemar Holms uppsättning i Malmö 1995, som tidigare har sänts på svt. Intressant som sagt, Hamlet och Ofelia rabblar FNs deklaration om mänskliga rättigheter och Claudius och Gertrud är alkoholpåverkade pjäsen igenom. Jag kan inte säga att jag köpte konceptet rakt av, men den var helt klart sevärd. Något som särskilt fastnade var låten som Ofelia gick och lyssnade på i sin freestyle (ja, men visst!) pjäsen igenom. Wandering Star av Portishead är verkligen en bra låt, och gjorde sig otroligt bra i sammanhanget. Snacka om att jag blev glad när jag kom hem och insåg att den ligger på Portisheads skiva Dummy, som jag ju faktiskt har.