OH (YOU) PRETTY THINGS

Nu är jag äntligen hemma, efter en lång helg på flykt. Och vilken helg sedan! Idag hade vi bestämt oss för att fira Helena som fyllde år för nästan en månad sedan. Vi hade bokat ett karaokerum på Bamboo Palace där vi åt sjuka mängder mat, drack sjukare mänger öl och sjöng för allt vad vi var värda. Det var fantastiskt. Sedan promenerade vi till Ace. Jag går inte dit särskilt ofta, tycker inte att det är något höjdarställe direkt. Men jävlar vad kul vi hade ikväll! Musiken var oslagbar och vi dansade, dansade och dansade så att det kändes som om benen skulle gå av. Imorgon kommer jag att ha träningsvärk, men det råder ingen tvekan om att det var värt det. Allt var bara perfekt. Nu känner jag att mina ögon snart kommer att stängas. Imorgon ska jag göra något vettigt. Dagens låt: Bad Kids - Black Lips. Godnatt!

Gästinlägg av Helena Campbell-Westlind.

500 days of summer, en film, workprint om jag ska vara precis.
En pojke, en flicka. Helt vanlig problematik, inte så speciell egentligen.
Efter en kväll vid en bronshäst och minnen av Frej och Viggo känndes det helt rätt.
Manéret var fint, tidlöst 60-tal, svartvitt och repliker som:
"If she says hey instead of hi, she's a lesbian"
Men berättelsen var en tickande klocka, dag ett till dag femhundra, (som lyckligtvis blev dag ett igen).
I en stad som aldrig fick ett namn, som kanske inte ens fanns.
Jag vet inte vad jag ska säga, om det var inspirerande eller bara casual.
Någonting var det, värt att se om man inte är töntig.

Just nu lever vi i en stad långt borta från Stockholm, Lidingö.
Vi bestämmde att det var Brooklyn.
Matilda sitter näst intill naken i mitt fönster, det är en vacker syn, få förunnad.
Vi lyssnar på Soundtracket, det finns inget imorgon, inte idag iallafall.
Snart ska vi bli 10 år äldre, ja 28 år, för vi ska på Restaurang och sjunga kareoke, vuxet ja, men förhoppningsvis skojigt. Om man får säga så när man är 28, nej.
Vi är rena iallafall, jag gjorde ett akvarium i mitt badrum, med 5 centimeters vattendjup låg jag och skrattade på golvet i duschen.
Nu har vi bråttom och Matilda är inte naken längre, men jag är.
God Kväll!

God dag yxskaft, gotnatt hattifnatt. Nu är jag hemma hos den här snygga damen efter en lång men samtidigt kort kväll. Konstig Klubb var både kul och tråkigt. Efteråt fick jag rida på en bronshäst. VÄRT. Vid stänging bar det av en kortis till Berns, och sedan vidare till gamla hederliga Spy Bar. Vi var så himla peppade jag och Helena, men beslöt oss till slut för att knyta oss vid kvart i fem. En riktigt fin kväll måste jag säga. Nu ska vi fyllekäka. So long, flaggstång!

Ps. På Spotify rullar en playlist som jag precis komponerade ihop. Lyssna, sa jag!

Det är förfest hos mig ikväll, och temat är självklart ROCK! Inte dåligt alls, särskilt när man är med två av de rockigaste man känner, nämligen KaGun och Rock-Graffe. Här ska det drickas Kung, och sedan ska vi fan rocka! (rock)

Fredrik Strages krönika i DN idag om "geografiskt wiggerbeteende".

Belle & Sebastian - Here Comes the Sun (beatles)

fabriken ikväll.

Äntligen fredag!

The Killers vs La Roux - Smile like you're bulletproof

Nu har jag skickat in min artikel till tidningen. Vet ni vad det innebär? Jo, att jag är nästan ledig i nästan två veckor. Två veckor som jag ska fylla med en massa bra grejer. Mest av allt ska jag till London på onsdag. Och först av allt ska jag sova mitt svåraste. Förlåt för en sjukt töntig låt, men jag är för trött för att tänka nu. GODNATT!

Nu är jag hemma. Helena och jag tog massa bilder på mig inför artikeln. Bland annat den här.
Nu ska jag nog ta en powernap.

Jag ligger hemma hos Helena och kollar på när hon lagar mat. Jag var bara tvungen att uppdatera eftersom det inte kändes bra att ha Sofi Fahrman längst upp. Haha. Snart gå ut och ta en bild till artikeln. Sedan ska jag hem och skriva klart. Ni kan inte föreställa er hur gott jag kommer att sova inatt. In the Aeroplane Over the Sea - Neutral Milk Hotel

Sofie Fahrman debuterar som romanförfattare. Eller var det en självbiografi? Svårt att förstå när man läser DNs beskrivning av boken:

"Bokens huvudperson heter Elsa och har flera likheter med författaren. Boken börjar när Elsa återvänder från New York, får jobb i Stockholm och startar en modeblogg som tar henne allt längre in i den modevärld hon fascineras av. Persongalleriet består dels av personer som nämns med sina riktiga namn och dels av påhittade karaktärer eller verkliga personer som fått nya namn. Målet har enligt Sofi Fahrman varit att boken ska kännas ”på riktigt”."

Kommer du läsa "Elsas Mode"?

Läs hela artikeln på DN.se

PS. Författarskapet tycks vara vinterns stora trend. Både Blondinbella och Ebba von Sydow uppges också jobba på sina debuter. Jag ryser av tanken på en framtid där författaraspirationer är lika vanligt förekommande som nitskärp och pälsmössor i modebloggssverige. Och så har jag, om än ofrivilligt, sällat mig till skaran som står bakom prettomupparna som författade Manifest för ett nutt litterärt decennium för en tid sedan. Hjälp, när hände detta?

Åh, nej. Jag sitter på Café de Calma, Lidingös mest menlösa, men också centrala café. Egentligen tänkte jag sätta mig på biblioteket och jobba men koffeinbehovet, det koffeinbehovet... När jag kom hit var det helt tomt. Jag beställde mitt kaffe och satte mig längst in i hörnet. Tyst. Lungt. Varför går jag inte hit oftare, hann jag tänka, innan helvetet bröt löst. In genom dörren brakar fyra småbarnmammor med tillhörande barnvagnar med innehåll. Nu känner jag att jag lika gärna hade kunnat gå och sätta mig på Leklandet uppe i Torsvik. Det är nog lugnare där.

Jag är så trött så att jag inte finns längre. Poff, där gick jag upp i rök. Jag har redan varit vaken i två timmar.

Julian Casablancas - River Of Brakelights

Ett sista nu, sedan ska jag verkligen sova. De senaste dagarna har jag gått och varit nostaligisk över Vampire Weekends regnspelning på Way Out West i somras. Så jäkla bra. Här kommer en cover. Matilda OUT.

Vampire Weekend - Everywhere (Fleetwood Mac cover)

Snacka om coolt. Matilda "HTML" Glaser har gått bananas med designen på bloggen. Resultatet?
Så jäkla snyggt förstås! Vad tycker du?

(Jag vet inte när jag sov på natten senast.)

Nu är det playlistdags. Och vilken playlist sedan! Det är sällan jag är såhär nöjd med en av mina egna skapelser. Klicka på den för att lyssna, vetja! Nu ska jag sova. Puss!

Nineteen, you're only nineteen for god's sake, YOU DON'T NEED A BOYFRIEND.

Det där med att vara nitton kan vara himla ensamt ibland, om ni inte redan visste det. Det gör ni nog.

Jag sitter i köket och jobbar och fryser. Alla fönster är öppna. Jag måste ha det kallt när jag jobbar. Jag tänker bättre då. Lyssnar på David Bowies liveskiva Stage. Den är bra. Jag har lyssnat på tok för lite på David Bowie den senaste tiden. Nu börjar jag känna av abstinensen. Lyssna du med: HÄR! Jag dör litegrann. David Bowie är verkligen bäst.

Dagens tips: Bästa PSL skrev igår om Kristian Anttilas nya projekt: Universal zoo. Bandet består av Kristian, hans flickvän "och ca 50 pers till". Tanken med projektet är precis så fin som den låter: att rädda djur och sånt. Som Kristian själv uttrycker det "Frukt är godis och djur är kul". Tycker ni att Forever Young är bra men lite ytlig och pandor är söta kommer the Panda song definitivt bli er nya favoritlåt. Singeln kommer ut inom kort och pengarna som kommer in ska gå direkt till att "rädda djuren". Frågan ingen vågar ställa är väl om Anttila menar de verkliga djuren, eller den kraftigt utrotnignshotade arten människopandor, även kända för att ha utgjort en majoritet av Kristian Anttilas fanbas. Människopandorna själva intresserar sig dock främst för (eller våndas över) det faktum att Kristian Anttila för en gångs skull sjunger på engelska.

Lyssna på the Panda song på Myspace
Läs om Universal zoo på PSL

Hej och hå. Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken som det så fint heter, men det känns faktiskt som om jag kommer kunna känna mig riktigt nöjd med mitt arbete idag. Delvis kan de ha att göra med att jag sysslar med sådant som jag tycker är så himla kul: research. Jag känner mig hemskt viktig där jag sitter vid mitt köksbord och skickar ett mail hit, ringer ett samtal dit, för att sedan samla all information i ett worddokument och ett antal post it-lappar och sakta med säkert se min artikel växa fram. Nu väntar dock dagens kraftmätning, ett mail till kommunfullmäktige Paul Lindquist. Eftersom skolarbetet har kommit i vägen har jag skjutit upp det här alldeles för länge nu, så det är bara att hålla tummarna för att han hinner svara innan deadline. Ålright, okej, nu kör vi.

Idag är jag mitt tröttaste. Trots att jag har varit vaken i över en timme känner jag mig som om jag fortfarande sover. Nu ska jag skriva ut några grejer, äta lite lunch och sedan ska jag till skolan. Förresten, låten heter Bobby Malone Moves Home och bandet Casiotone for the Painfully Alone. Bra va?