OH (YOU) PRETTY THINGS

Jag orkar inte prata just nu. Vi kan väl lyssna istället?

Godmorgon. Jag ligger i sängen och läser DN. Egentligen har jag ganska bråttom. Om en halvtimme ska jag åka till skolan och prata om Othello och Macbeth och annat vettigt. I övrigt lyssnar jag på The xx, ett band som bland annat DN På Stan har gjort sig lustiga över. De är nämligen årets mest kritikerhypade band, typ. Skit samma säger jag. Jag tycker nämligen att de är skitbra.

Lyssna.

Gutti har lagt upp bilder från London. Jag vill tillbaka. Helst imorgon.

The Clash - The Guns of Brixton

Idag har varit en konstig dag.

Pixies - Where Is My Mind (Acoustic)

Fredrik Strage har gjort det igen. Den här gången handlar krönikan om homofoba präster inom Svenska Kyrkan och hiphopens "no homo". Läs den. Seriöst. Åh, Strage.

I övrigt kan jag berätta om något mystiskt som precis hände. Jag satt och lyssnade på Kevlarsjäl i bästa popvemberanda och godan ro, då jag helt utan förvarning började blöda under ögat. Vad betyder detta? Jag sprang i väg och hämtade papper, och satt försökte stoppa blödningen till "Du stack ett hål i min kevlarsjäl, och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl!" Jag vet inte riktigt vad det var som hände, men bra konstigt var det.

Idag finns det inte så mycket att säga. Jag läser Shakespeare och viftar med tårna. Igår var jag död. Den gångna veckans alkoholkonsumtion kombinerad med sömnbrist har verkligen tagit ut sin rätt på mig. På kvällen kom Helena och hämtade mig med bilen, och så åkte vi och sa hejdå till Katarina som ska vara i England i två månader. Det kändes fruktansvärt sorgligt, men kommer nog gå bra. Hoppas jag. Nu ska jag äta lunch. Vi hörs senare istället.

Kan man få en mer passande start på popvember? Carolina Wallin Peréz släpper skiva med Kent-covers. En ganska ojämn skiva, förvisso. Ibland är den strålande (Dom Andra är precis sådär härligt jazzig som jag hade hoppats på, och Ingenting är nog till och med bättre än det enligt min mening ganska trista originalet), ibland är den rätt medioker (Kärleken Väntar är inte någon hit, och varför kom hon ens på tanken att spela in tråkklichén Utan Dina Andetag?). För det mesta är den bara riktigt fin. Många av låtarna hade behövt lite mer av de där utlovade jazzinfluenserna för att bli något mer än finstämd coverpop, men Carolina Wallin Peréz fantastiskt fina röst väger upp för det mesta. Pärlor och Svin lär bli en favorit under i alla fall några mörka novemberkvällar.

Spotify

Alltså: Vilken jävla låt. Och videon! Frisyrerna! Kläderna! Koreografin! INLEVELSEN! Jag tänker titta på repeat tills jag somnar. Vi ses imorgon.

Så var det slut med rocktober för den här gången. Suck. Jag som hade vant mig vid att rocka dygnet runt, dagarna i ända. Årets bästa månad firades i alla fall ut med stil. Halloweenfesten var fylld av söta flygvärdinnor och kopiösa mängder GT. Som det ska vara med andra ord. Dessutom var hemfärden episk. Vi sittdansade till Bollywoodmusik i världens bästa taxi, träffade en kille med tre tår på en foten, fäktades och skrålade Dover Calais så högt vi bara kunde.
Nu ligger jag i sängen men vet inte hur jag någonsin ska kunna sova. Jag får väl försöka inleda popvember på något bra sätt istället. Lyssna på BD och skriva om kärlek kanske skulle vara något?

Åh, jag är hemma. London var värt. Fantastiskt värt. The Dead Weather liksom. Wow. Mer om det senare. Nu måste jag nämligen rycka upp mig ur min dvala och försöka styra upp någon sorts maskeradkostym. För ikväll blir det fest.

Fel land, rätt språk. London ska vi. Nu. Hemma lördag. IH! Puss

ÅH! Nu är det typ 20 timmar tills vi sitter på planet mot London och jag är så taggad att jag knappt kan sitta still. Det slog mig just att jag kanske borde göra lite mer research. Var vi (jag) ska shoppa, vad vi ska se/göra, var vi ska gå ut och så vidare. Jag har ju varit i London tidigare men just nu känns det ändå som om jag inte har någon koll. Fasen, nu är det synd att det är min medresenär Gustav som är min mest aktiva läsare. Vet du?

Okej, vad kul! Då börjar vi:

1. Tänk på det absolut sämsta band du kan komma på inom den så kallade "rock"-genren. Skriv ner ditt svar på ett papper.
2. Tänk på den sämsta och mest autotunade (men roligaste) hiphop-gangstern du vet. Skriv svaret bredvid det första.
3. Föreställ dig att dessa två bestämde sig för att göra en låt tillsammans. Skriv ner vad du tror att deras låt skulle heta, alternativt det töntigaste låtnamn du kan komma på.

Har du gissat färdigt? Vad blev svaret?



RÄTT!

Weezer (Feat. Lil Wayne) - Can't Stop Partying

Hur kunde du veta det?

Idag fyller Dawit Isaak 45 år. Det innebär att han suttit fängslad i Eritrea i 2956 dagar. Det är över åtta år. Han har tre barn. Han är 45 år. Det är inte säkert att han någonsin kommer att få se dem igen. Allvarligt, nu tänkte jag försöka uppmana till handling här. Så upptäckte jag att Amnesty inte har några pågående aktioner. De kan man i alla fall hålla utkik efter här. DN har också en mycket informativ Dawit Isaak-sida. Den hittar ni här. Sedan har vi stödföreningen Free Dawit. På deras hemsida finns massa bra information om vad du kan göra. Gör det. För åtta år är åtta år för mycket.

UPD: Av en slump upptäckte jag precis att det hålls en manifestation utanför Eritrianska ambassaden här på Lidingö idag. Det håller på till fyra, om du hinner svänga förbi. Puss!

Julian Casablancas - Tourist

.............................................................................................

Hej hopp. Jag har precis ätit middag.
Nu sitter jag och pratar om Sverigedemokraterna med min lilla familj.
Ytterst intressant. I övrigt är allt gott. På onsdag åker jag och Gutti till London.

Said The Whale - Out on the Shield

Godnatt!

Vilken fantastisk feelgood-film. Åh, åh, åh. Jag har världens crush på Patrik just nu.
En fiktiv, femtonårig bad boy. Åh, åh, åh.

Vilken fantastisk söndagkväll. Jag sitter och äter middag bestående av ostmackor, mjölk och inlagd ingefära. Så jäkla gott. Dessutom lyssnar jag på Modest Mouse, ett av mina absoluta favoritband som tyvärr fallit i glömska den senaste tiden.

Nu ska jag kolla på Patrik 1,5. Kan det bli bättre?

Imorgon skulle jag se Jamie T. Som jag hade längtat. Visst kändes det lite ovärt att jag troligtvis hade varit tvungen att gå ensam, men ändå. Jamie T. Nu har han ställt in. Allt är synd och skam. Fy fan. Piss.