treat me like it's 1984


Med fyra timmars sömn i bagaget och en ännu lite hesare röst än igår är jag redo att möta ännu en arbetsdag. Bombardier var väldigt trevligt, med dans, dans, svett - och några nostalgitrippar med gamla bekanta. Jag har dessutom ett svagt minne av att jag gick runt och lurade folk att jag hette Marianne. Mystiskt. I alla fall, nu ska jag till jobbens i ett par sex sju timmar. Wish me luck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0