..
Nu känns det bättre. En smula i alla fall. Mest för att jag har nått insikten att det egentligen inte spelar så stor roll hur allt går imorgon. Det är klart att det skulle vara en katastrof ifall flaket inte kom, men i övrigt tror jag inte att vare sig dåligt väder eller diverse ölmisslyckanden på allvar kan förstöra dagen. För faktum kvarstår ju: studenten är för mig något jag gör tillsammans med mina nära och kära - och framför allt med Helena, Helena, Erik, Philip och Clara som varit mina bästa vänner och klasskamrater under de här åren. Jag börjar bli helt blödig här, måste försöka spara mina tårar till morgondagen. För det är riktigt slemmigt men sant, att utan dem hade mina år på Gångsätra inte varit någonting.
Nu ska jag försöka sova. Det blir en lång dag imorgon.
Kommentarer
Trackback
