Det skulle kännas alldeles för tråkigt att döpa det här inlägget till "en midsommarnattsdröm"

Nu är jag nog redo att börja blogga igen. Det känns lite som om jag måste kliva över en tröskel för att komma igång igen. Jag ska göra mitt bästa och hoppa. I alla fall. Midsommar igår. En bra kväll, tro det eller ej. Saken är den att det är första midsommar någonsin jag firar i Stockholm. Tidigare har jag alltid varit ute på landet, men i år kände jag att det var dags för lite förändring. Slitna och borttappade efter Italien var vi kanske inte så förberedda som vi kunde ha varit inför kvällen. Det blev i alla fall sill, potatis, öl och mitt tappra försök till nubbe (blandade slattar av gin och rom) till nubbevisor som bara jag kunde. Vi var en ganska liten och udda men tapper skara som åt drack och dansade runt midsommarstången (Helenas parasoll) och på högtalaren (en pall). Mycket trevligt. Till slut begav vi oss iväg på kalas, en lång färd ut till Bosön där vi möttes av en minst sagt udda tillställning. Min första instinkt skulle vara att kalla det en värdelös fest, men tack vare bag in box-vin och och ogenerat "rejvande" (kvällens i särklass mest använda uttryck) blev det faktiskt riktigt bra ändå. Jag har ingen aning om vad klockan var när vi åkte tillbaka till Helena igen och fortsatte att efterfesta på vin och nattmackor. Vid halv sex la jag mig i Johans säng och läste första kapitlet i den första Harry Potter-boken. En bra kväll. Idag har jag varit parkerad i Helenas soffa tillsammans med henne, Adam och Scales och njutit av MTVs fantastiska Made-maraton. Nu har jag till slut lyckats ta mig hem för att mata sköldpaddor och duscha, innan jag åker hem till Lee på födelsedagskalas. Kanon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0