Jag är helt pirrig i hela kroppen. Varför? Jag har Romeo och Julia-dag idag. Just nu sitter jag och tittar på Romeo + Juliet samtidigt som jag bläddrar i pjäsen i pappersform. Den ovan nämnda filmen har jag blandade känslor inför. Jag både älskar den och tycker att den är ganska töntig emellanåt. Men ÅH. Det finns inget så episkt som denna berättelse. Jag känner mig som någon sorts Madame Bovary, eller som en sån där tjej som blir så kär i Edward Cullen att inga andra killar ens kan komma i närheten, men mitt eviga ältande av Romeo och Julia sedan barnsben har verkligen fått mig att känna att - om kärlek inte är såhär, då kan det lika gärna vara.

When he shall die, take him and cut him out in little stars, and he will make the face of heaven so fine that all the world will be in love with night, and pay no worship to the garish sun.

O God, I have an ill-divining soul!
Methinks I see thee, now thou art below,
As one dead in the bottom of a tomb:
Either my eyesight fails, or thou look'st pale.