OH (YOU) PRETTY THINGS

För någon månad sedan tipsade min vän tillika litteraturnörden Clara mig om hemsidan boktipset.se. Självklart skaffade jag mig en användare och frossade ett tag i möjligheten att få visa upp min alldeles lagom pretentiösa boksmak för världen. Jag och Clara pratade en del om fenomenet, och det dröjde inte länge innan vårt samtal kom in på sannorlikheten att träffa den där snygga, intellektuella litteraturkillen - som så envetet verkar gömma sig från oss båda i verkliga livet - via boktipset. Vi fnittrade lite åt hur perfekt det skulle vara, och blev besvikna när vi inte hittade en enda kille på listan över medlemmar med liknande smak som oss själva (vi hittade bara varandra). Sedan gick vi vidare, och det tog inte lång tid innan jag lyckats förtränga allt som hade med boktipset att göra. Idag blev jag påmind, och var snabb med att logga in för att se vad som hänt i min frånvaro. Nu visar det sig att en ny person följer min "bokhylla", som det så fint heter. Och det är en pojke! En pojke som heter Alexander, och är en le Clézio, Englund och Dagerman-man. Mitt hjärta bultar fort, och fantasin börjar genast skena iväg. Här är han ju, mannen i mitt liv! Skit i kärlek vid första ögonkastet, vi har ju 82 % liknande boksmak och har satt samma betyg (5/5) på Mästaren och Margarita! Det är nu det händer mina vänner. Wow.

Sedan börjar jag skratta. Jag skrattar när jag tänker på hur det skulle se ut om vi två av någon anledning skulle inse att vi var gjorda för varandra och bli ett par. Tänk när vi sedan sitter där hand i hand på någon fest någonstans, och man frågar oss den mycket artiga måste-fråga-frågan "jaha, hur träffades egentligen ni två?" Jag skrattar när jag tänker mig hur vi skulle skruva på oss och se lite besvärat på varandra och den nyfikne, och sedan erkänna att "vi träffades via en internetcommunity som heter boktipset.se" Ett förhållande har ju dött av mindre påfrestningar än så.