shufflegenerationen.
Vad häftigt det är att vara musikintresserad idag. Vi har Spotify, Myspace, otaliga musikbloggar, Pirate Bay... Att hitta musiken är lätt. Att spela in den är inte mycket svårare. Det räcker faktiskt att lägga ner någon tusenlapp eller två på utrustning för att skapa en hyfsad hemmastudio i sovrummet. Sedan är du bara lite plinkande och någon knapptryckning ifrån att dela med dig av din musik till hela världen.
Missförstå mig rätt. Jag tycker verkligen att utvecklingen är nästan uteslutande fantastisk. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad den gör med vår musikkonsumtion, och med kvaliteten på musiken. Själv kan jag spendera timmar åt att söka efter nya spännande band. Jag säger spännande, eftersom de ofta faktiskt inte är så mycket mer än så. Mycket av det jag väljer att skriva om här på bloggen är milslångt ifrån genialiskt. Ibland är det kanske inte ens särskilt bra. Ibland är det mest av allt faktumet att det är något nytt som ger mig den där kicken. För det är en kick det handlar om. En låt, eller kanske bara en remix eller cover, kan ge mig ett enormt lyckorus trots att den kanske inte är tillräckligt bra för att jag någonsin ska lyssna på den igen. Istället är jag snabb att glömma bort och åter igen inleda mitt närmast frenetiska sökande efter något nytt. Jag kan inte hjälpa det. Jag är besatt. Jag är en musikknarkare på fultjack.
Visst överdriver jag. Det är klart att jag inte uteslutande ser musik som en 'slit och släng'-vara. Det är klart att jag under mina irrfärder genom cyberrymden ibland snubblar över något jag verkligen fastnar för. Ganska ofta till och med. Det enda jag säger är att jag ibland kan sakna den tiden då jag kunde spara pengar i flera veckor, för att till slut springa till skivbutiken och köpa den där skivan som jag sparat till, och sedan springa hem igen och stoppa in den i cd-spelaren och lyssna om och om och om och om igen. Istället för att som nu med glasartad blick och darriga händer klicka runt bland Kanye West/Lady Gaga-mashups och den hundraåttonde singer/songwritern från Denver, Colorado. Det jag menar är att jag saknar det där ögonblicket då min knarklangare (läs: någon av de coola expediterna på Pet Sounds) kommer fram till mig och ler, nickar mot Modest Mouse-skivan jag håller i mina händer och säger "jag lovar, det här är bra grejer".
Missförstå mig rätt. Jag tycker verkligen att utvecklingen är nästan uteslutande fantastisk. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad den gör med vår musikkonsumtion, och med kvaliteten på musiken. Själv kan jag spendera timmar åt att söka efter nya spännande band. Jag säger spännande, eftersom de ofta faktiskt inte är så mycket mer än så. Mycket av det jag väljer att skriva om här på bloggen är milslångt ifrån genialiskt. Ibland är det kanske inte ens särskilt bra. Ibland är det mest av allt faktumet att det är något nytt som ger mig den där kicken. För det är en kick det handlar om. En låt, eller kanske bara en remix eller cover, kan ge mig ett enormt lyckorus trots att den kanske inte är tillräckligt bra för att jag någonsin ska lyssna på den igen. Istället är jag snabb att glömma bort och åter igen inleda mitt närmast frenetiska sökande efter något nytt. Jag kan inte hjälpa det. Jag är besatt. Jag är en musikknarkare på fultjack.
Visst överdriver jag. Det är klart att jag inte uteslutande ser musik som en 'slit och släng'-vara. Det är klart att jag under mina irrfärder genom cyberrymden ibland snubblar över något jag verkligen fastnar för. Ganska ofta till och med. Det enda jag säger är att jag ibland kan sakna den tiden då jag kunde spara pengar i flera veckor, för att till slut springa till skivbutiken och köpa den där skivan som jag sparat till, och sedan springa hem igen och stoppa in den i cd-spelaren och lyssna om och om och om och om igen. Istället för att som nu med glasartad blick och darriga händer klicka runt bland Kanye West/Lady Gaga-mashups och den hundraåttonde singer/songwritern från Denver, Colorado. Det jag menar är att jag saknar det där ögonblicket då min knarklangare (läs: någon av de coola expediterna på Pet Sounds) kommer fram till mig och ler, nickar mot Modest Mouse-skivan jag håller i mina händer och säger "jag lovar, det här är bra grejer".
Kommentarer
Trackback
