OH (YOU) PRETTY THINGS

Klubb Saga igår var så obeskrivligt bra att jag blev kär. Flera gånger om till och med. Först blev jag kär i Nils (visst hette han så?). Jag blev kär i hans extrema nervositet och de där texterna som var så fina. Hur han när han var som allra bäst lät lite som en kombination av Conor Oberst och någon annan som kändes rätt då men som jag inte minns idag. Sedan blev jag kär i Melpo Mene, som var så stilig och underfundig och levererade så fantastisk musik. Till sist blev jag kär i Parker Lewis. Inte bara i musiken, utan i hur han drog fram en utklipp ur Aftonbladet och såg på oss med de allvarligaste ögonen jag sett på länge. Hur han fick oss att lova att ta ansvar för framtiden. När allt var slut åkte jag och Helena in till staden. Kanske hade vi kunnat gå ut. Kanske hade jag egentligen velat det. Men vi var liksom uppfyllda av en sådan inre ro, en sådan harmoni. Vi gick och drack öl med Moa istället. Det är konstigt att man kan bli sådär av musik. Jag som aldrig är det minsta harmonisk annars.