BROOKLYN in Larsberg

Gästinlägg av Helena Campbell-Westlind.

500 days of summer, en film, workprint om jag ska vara precis.
En pojke, en flicka. Helt vanlig problematik, inte så speciell egentligen.
Efter en kväll vid en bronshäst och minnen av Frej och Viggo känndes det helt rätt.
Manéret var fint, tidlöst 60-tal, svartvitt och repliker som:
"If she says hey instead of hi, she's a lesbian"
Men berättelsen var en tickande klocka, dag ett till dag femhundra, (som lyckligtvis blev dag ett igen).
I en stad som aldrig fick ett namn, som kanske inte ens fanns.
Jag vet inte vad jag ska säga, om det var inspirerande eller bara casual.
Någonting var det, värt att se om man inte är töntig.

Just nu lever vi i en stad långt borta från Stockholm, Lidingö.
Vi bestämmde att det var Brooklyn.
Matilda sitter näst intill naken i mitt fönster, det är en vacker syn, få förunnad.
Vi lyssnar på Soundtracket, det finns inget imorgon, inte idag iallafall.
Snart ska vi bli 10 år äldre, ja 28 år, för vi ska på Restaurang och sjunga kareoke, vuxet ja, men förhoppningsvis skojigt. Om man får säga så när man är 28, nej.
Vi är rena iallafall, jag gjorde ett akvarium i mitt badrum, med 5 centimeters vattendjup låg jag och skrattade på golvet i duschen.
Nu har vi bråttom och Matilda är inte naken längre, men jag är.
God Kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0