berlin baby.
Nu smäller det. Om två timmar lämnar jag coolektivets trygga famn, kastar mig ut, och landar förhoppningsvis någonstans i Berlin. Jag vet att jag borde vara sjukt förväntansfull. Och kanske är det sömnbristen som talar. Men jag känner mig mest livrädd.
Kommentarer
Trackback
