OH (YOU) PRETTY THINGS

Wow. Vilken kväll.
Lunginflammation, nedan nämnda existentiella ångest och annat hindrade oss från att gå ut.
Istället skulle vi dricka en massa vin och hänga.
Helt vanligt.
Sedan hände något helt sjukt.
Katarina träffade sitt livs kärlek på Chatroulette.

På allvar!

Han heter Lachlan och kommer från Christchurch, Nya Zeeland,
och är rödhårig med töjningar i öronen.

MEN!

Hon tappade bort honom,
och nu vet vi inte vad vi ska ta oss till.
Vi letar som galningar men det verkar finnas alldeles för många Lachlin på Nya Zeeland.

HJÄLP OSS!

Gå med i gruppen
http://www.facebook.com/home.php#!/group.php?gid=108304109200225&ref=nf
och hjälp oss att hitta Lachlin!

Jag genomgår en smärre existentiell kris för tillfället. Typiskt, på en lördag och allt.

Hellre för hårt än för mjukt. Det var en sak som vi kom fram till när vi satt ute på balkongen för några minuter sedan. En filosofi som är applicerbar på bland annat sängar, sex, de allra flesta fruktsorterna - och livet i största allmänhet. En filosofi som vi planerar att leva efter ikväll. Jag ska nämligen agera wingman åt damerna. Oj, vad de ska hångla!

Såhär fint var det idag när vi bakishängde i en park vid Berliner Dom. Nu dricker vi öl och peppar igen. Ikväll ska vi rocka!

Aj. Mitt huvud värker fortftarande. Igår hamnade vi på världens bögigaste bögklubb. Det var jag, Helena, Katarina och kanske 500 killar. Jag diskuterade kjolmode med transvestiter och tävlade i booty drops. Men mest dansade vi. En riktigt bra kväll, trots att vi kanske blev lite för fulla allihopa. Idag är jag lagom sänkt.

I Berlin dricker man öl ur PET-flaska ibland. Det känns lagom udda. God är den i alla fall. Och billig. Nu lyssnar jag på Teddybears, dricker ovan nämnda öl och peppar. Om en, två timmar bär det av ut i berlinnatten. Vi hörs.

Ungefär såhär har Berlin känts än så länge. Nu vet ni. Klicka och lyssna.

Kreuzberg

Jag har kommit på en grej. Jag gillar inte att blogga. Jag känner mig som en stor jävla tönt när jag bloggar. Nästan lika pretto som när jag twittrar. Men bara nästan. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Kanske släppa det. Lägga av. Eller bli coolare.
Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Waow. Liveblogging från lägenheten! Den är så jävla fantastisk att vi inte riktigt finner ord. Katarina har hittat ett keyboard, solen gassar på balkongen, åh det är så bra! Fler bilder kommer senare, nu ska vi åka och handla och grejer. Puss!

Idag var vi i Kreuzberg. Turk-Kreuzberg. Där älskar alla punk och vegetarisk mat. Vi älskar Kreuzberg. Nu har vi suttit i vår biergarten och druckit öl och skypat med coolektivet. Jag är bpo-peppad men försöker hålla mig i styr. Imorgon ska vi upp tidigt och flytta in i vår nya lägenhet (HURRA!). Sedan blir det fest, för fasen.

Berlin, meine liebe. (Jag freestylar fortfarande fullkomligt med hittepåtyska). Den här staden är i alla fall fullkomligt awesome. Idag gick vi upp tidigt och åkte och tittade på lägenheten. Den är helt fantastisk, sjukt snyggt inredd och ligger i världens mysigaste område. Efteråt promenerade vi runt i vårt nya hood Prenzlauer Berg som i ett lyckorus ett slag, och spenderade sedan resten av dagen åt att flanera, äta och dricka öl. Nu har vi suttit utomhus (UTOMHUS!) i vårnatten, och strax bär det av till hotellrummet för lite Löwe. Ich liebe Löwe. Dagens låt:

Beirut - Prenzlauerberg

WOW! Vi är i Berlin! Jag och damerna sitter i lobbyn på vårt coola hostel och pratar med en snäll tysk som älskar Sverige och visar oss bilder på sina tyska favoritsmåstäder. Vi har redan hittat vår tyska motsvarighet till Törley; Löwe smakar precis lika prima och finns dessutom i smarta tjugocentilitersflaskor. Vad mer kan jag säga? Ölen är billig, falafeln skitgod och imorgon ska vi gå och titta på vår lägenhet. Det kanske är bättre i Berlin trots allt.

Nu smäller det. Om två timmar lämnar jag coolektivets trygga famn, kastar mig ut, och landar förhoppningsvis någonstans i Berlin. Jag vet att jag borde vara sjukt förväntansfull. Och kanske är det sömnbristen som talar. Men jag känner mig mest livrädd.

Oj oj oj. Jag fick precis ett sms från min gamla vän Dick, som efter säkert ett års frånvaro återinträdde i mitt liv för att meddela en annan kär väns återkomst: ingen mindre än vår gemensamme kärlek och idol Jakob Hellman. I sommar kommer den senare turnera på riktigt för första gången sedan debuten 1989. Som en del av något sorts 80-talsjippo med Alphaville och Reeperbahn, förvisso. Jag kanske ändå måste åka till Eskilstuna i mitten av augusti.

TV4: Jakob Hellman gör comeback

Hej! Idag är det fredag och jag spenderar en mycket lugn morgon på väg mellan tvättstugan och lägenheten. Resten av dagen, samt helgen, lär spenderas åt att säga hejdå till alla och envar (och till vissa mer än andra). På måndag åker jag nämligen till Berlin! Åh herregud, jag vet.

Goddag. Jag sitter i soffan och lyssnar på regnsnön, dricker kaffe ur min Hemingwaymugg och väntar på att något ska hända. Vad som helst. Jag döljer mina svullna ögon med mina pimpigaste solglasögon, det känns väldigt Lady Gaga. I övrigt känner jag mig allt annat än spexig. Mer ensam. Gustav har åkt till Uppsala, Molly och Adrian ligger fortfarande och sover. Jag har varit vaken i över två timmar, men det känns som om dagen aldrig kommer ta fart. Istället drar jag ut på morgonen med Marina And The Diamonds - I Am Not a Robot och en klump i magen som enda sällskap. Fy för söndagar som denna.

Visst ja.
Jag skulle ju börja blogga igen.
Inte för att jag vet om jag har något att skriva.
Jag känner mig glad och ledsen och trött och rastlös och förvirrad om vart annat.
Så.
Nu har jag skrivit.
Jag adderar en bild på Helena från när hon var och hälsade på här i lägenheten tidigare idag.
Nu ska jag och Gustav äta ärtsoppa.

Idag fick jag detta fina pressmeddelande från The Hives på mailen. Egentligen är det väl inte därför jag uppdaterar bloggen efter tre veckors tystnad. Kanske gör jag det för att berätta att jag åker till Kuba imorgon och inte kommer hem på tio dagar. Eller för att jag helt enkelt känner att jag måste skriva av mig någonstans annars sprängs jag. I vilket fall som helst: när jag kommer hem igen blir det andra bullar. Världens bästa blogg-bullar.

Herregud. Jag undrar vem som var fullast igår. Trevligt var det i alla fall. Imorse var jag vaken en stund vid åtta, sedan sov jag exakt hela dagen. Jag har konstiga illustrationer här och var på kroppen.

Nej, nu får det vara nog! Här ska bloggas! Frågan är bara, om vad?