Jag höll nästan på att glömma. Konstigt. Hela förra veckan tänkte jag på det. Lyssnade på dokumentärer på radion, såg andra på tv. Ändå höll jag alltså på att glömma. Muren alltså. Berlinmuren. Antifascistiska skyddsvallen. Die Mauer. Det här kräver en playlist.

Kan du inte få nog av Eläkeläiset? Då blir du nog glad när jag berättar att de finns på Spotify! Det kan dock bli lite komplicerat att alla låttitlar är på finska. Här finns rosettastenen; en lista över alla deras låtar och vilka som är covers på vad. Sedan finns inte allt att finnas på Spotify. Själv älskar jag Seinakukkahumppa/Wonderwall.

Eläkeläiset på Spotify

Coverälskaren i mig har nått sitt lystmäte. Covers på finska. När jag för en liten stund sedan av misstag dök rakt ner i hjärtat av detta fenomen trodde jag knappt mina ögon. Det är för bra för att vara sant. Titta själva bara:

Eläkeläiset - Hapankaalihumppa

Mest framstående inom genren är nog Eläkeläiset ("Pensionärerna"). De har gjort covers på allt från No Woman No Cry till Anarchy In The U.K. till Friday I'm In Love till Enter Sandman, de allra flesta i humppatappning. Här har vi deras version av den episka låten Wind of Change (Scorpions). Lite kul kuriosa om just den här låten är att Eläkeläiset av upphovsrättsliga skäl blev förbjudna att spela den när de turnerade i Tyskland (där de för övrigt är sjukt stora). Skit i det, sa Eläkeläiset och spelade den ändå.

Reijo Taipale - Ihan kuin nuo toiset

Inte riktigt lika rockig, men minst lika rolig är schlagersångaren Reijo Taipale. Här har han gjort en cover på Kents Dom Andra. Wow, säger jag bara. Reijo har till och med gjort en egen video, inspirerad av originalet. Carolina Wallin Peréz kan ju slänga sig i väggen. Det här är riktig coverkonst.

Så många konserter, så lite arbetstid. Såg precis att Ed Harcourt spelar i Stockholm tillsammans med Loney, Dear den 4 december. Som jag vill gå och se honom. Åh. Hur ska pengarna räcka till?

Det bor fem miljoner trehundrafemton tusen tvåhundraåttio personer i Finland. Fem miljoner trehundrafemton tusen tvåhundraåttio invånare med en befolkningstäthet på sjutton komma en per kvadratkilometer. Fem miljoner trehundrafemton tusen tvåhundraåttio människor, de flesta av dem helt vanliga. Självklart finns det också några riktigt underliga typer, men det gör det väl i alla länder kan jag tänka mig. De allra flesta är i alla fall helt vanliga. Mycket mer än så vet jag faktiskt inte om Finland. Jo, jag vet att de har en kvinnlig president som heter något med hallon i. Att de pratar finlandssvenska, eller var det finska? Jag vet faktiskt inte riktigt. Finland. Ett mumintrollland, ett vodkadrickar-bastubadarland. Ett land som smakar främmande.

Har du lyssnat på finsk tango någon gång? Det borde du. Det är något otroligt smäktande med dessa lugna, melankoliska sånger, trots att jag själv inte förstår ett ord av texten. Börjar du bli sugen nu? Bra. Då kan du börja med Darya och Månskensorkestern. Att se dem är som att kastas rätt in i 40-talet. Låter bra gör det också.
Passar perfekt en mörk måndagseftermiddag som denna, inte sant?

Sista 20 sidorna i sista pjäsen om Fedra. Sedan ska jag ägna mig åt annat spännande. Vi hörs då.
Jag tycker att det är så roligt när man verkligen kan gissa sig till vem som kommer göra en cover på en viss låt. För ingen är väl direkt förvånad över den här?

The Kooks - Kids (MGMT Cover)

Akon, Staropramen, Satie, vin och ost, Brandenburg Concerto, Helena, Kristineberg, Beatles, Umbala, Helenes Bakfylla, telefonkiosk, regn, väntan, förvirring, Spy Bar, dans, högtalare, snapsvisor, dans, fransmän, dans, Turtle, mezzaluna pesto, stöldgods, Scales, Hornsgatan, tresked. Bakfylla, aldrig sluta äta, Kärlekens Horoskop, evighetens land, bil, IKEA, rödvin, möss, lampor, bil, Mario Kart, video, föl, Scales, Törley, MTV, Snap, stöl, dans, dans, dans, sojakorv och en rosa kamera. Bakfylla, bibliotek, Sarah Kane, kaffe, Fedra, pannkakor, Elle, The Duchess.

Vilken helg! Nu gråter jag lite över 1700-talets orättvisor och avsaknad av lyckliga slut. Godnatt!

Dygnet som gått har varit sjukt. Nu kommer ännu ett. Håll ut!

Jag fredagspeppar med bob hund. Vad ska vi hitta på ikväll?

bob hund - Nu Är Det Väl Revolution På Gång?

Läkare har bevisat att människor med hjärtproblem får en stabilare hjärtrytm när någon håller dem i handen. Det kan vara det absolut finaste jag någonsin har hört.

Feist - Mushaboom

Godmorgon! Nu går jag till biblioteket.

Innan vi går och lägger oss ska vi lyssna på den här, tycker jag. Kings of Convenience är ett sådant där band som alltid blir extra bra med video till. Speciellt när det är en så fin video som den här, där Erlend och Eirik (vilka namn va!) åker bil en sällsynt solig dag och plockar upp söta, brunhåriga flickor på vägen. Låten är fin som snus den med.

Sov så gott nu.

Sista M. Ward-inlägget börjar såhär: År 2004 begav sig Matthew Stephen Ward ut på turnén “An Evening With: Bright Eyes, Jim James and M. Ward”. Jag behöver kanske inte påbeka att Conor Oberst var där, tillsammans med sin bandkollega tillika gitarristen Mike Mogis. Jim James känner du igen från My Morning Jacket.

Kvartetten är presenterad, och hur det gick sedan är inte svårt att lista ut. Monsters of Folk kom att bli det nya namnet på turnén, därefter på bandet och slutligen, fem år senare, på deras debutalbum. Den 19 november spelar bandet i Filadelfiakyrkan här i Stockholm.

Lyssna på Monsters of Folk

För ett tag sedan gästbloggade Helena om filmen (500) Days of Summer. Hon sa åt er att se den, och har ni gjort det har ni med största sannolikhet förälskat er i Zooey Deschanel (till vänster på bilden) vid det här laget. Då blir ni kanske lite ledsna när ni får reda på att hon är tillsammans med Ben Gibbard från Death Cab For Cutie. Eller så blir ni glada att två så fina människor har hittat varandra. Det blev jag. Men nu var det ju inte Ben Gibbard det här inlägget skulle handla om, utan om Zooey Deschanels musikaliska påhitt tillsammans med ingen mindre än Matthew Stephen Ward/M. Ward (höger i bild). Tillsammans kallar de sig She & Him och kan bland annat höras i en mycket finstämd cover på The Smiths fantastiska Please, Please, Please, Let Me Get What I Want på soundtracket till ovan nämnda film. Andra fina låtar på deras debutalbum Volume One är bland andra Why Do You Let Me Stay Here, Sentimental Heart och I Was Made For You. Och ungefär alla andra.

Lyssna!

Nu blir det snart M. Ward-tema. Vi värmer upp med den här:

M. Ward - Chinese Translation

Imogen Heap - Thriller (Michael Jackson Cover)

Är den här jättevacker, totalt värdelös, eller (min slutsats) lite både och?

Idag festar jag med Faust. Tungt. Men bra. I övrigt är jag mest trött, trots att jag sov nio timmar i natt, och två på dagen idag. Jag tror att jag är sjuk, eller något. Vi hörs senare.