OH (YOU) PRETTY THINGS

Är jag galen som får ångest över att bli rekommenderad Vapnet och Florence Valentin på Last.fm? Och viktigast av allt, säger det något om min musikkonsumtion i övrigt?

Salem Al Fakir är inte en av mina favoritartister. Ett tag var han faktiskt det, men idag känns This Is Who I Am en aning uttjatad, eller kanske bara sönderlyssnad från min sida. Astronaut har jag aldrig lyckats fastna för. Kanske har jag inte försökt tillräckligt. I vilket fall som helst tycker jag att Salem Al Fakir är sanslöst begåvad och verkar vara en ytterst fin människa. Så fin att jag blir alldeles grön av avundsjuka när jag ser den här videon. Kitschnoise i all ära, men jag skulle verkligen bli mitt lyckligaste om även Salem skulle komma och spela i min trädgård. Titta bara så fin han ser ut när han hoppar omkring i publiken och på pianopallen! Kanske har han lust att spela på nästa års upplaga av Graffestivalen?

Åh. Nu är jag verkligen helt jävla superslut som människa. Det blev ännu en fin natt. Vi gick på Ace och dansade i vanlig ordning. Dansade på scenen, spelade tamburin och hängde i taket. Dansade till Håkan och Arctic Monkeys, Miike Snow och Ebba Grön. Dansade så mycket att fötterna dunkade när klockan slog tre. Då köpte vi pizza och öl och åkte hem till Oliver på efterfest. Jag har ingen aning om när vi somnade. Idag är jag ganska död men nöjd. Läser Drottningens juvelsmycke och ska snart äta middag. Sedan ska jag titta på En kärlekshistoria. Åh.

Oj oj oj. Ibland är det svårt att behålla fokus. De senaste dagarna har varit lite tokiga. Jag har varit på bio (fnissade mig igenom hela New Moon), dansat på Spy Bar, hurrat till Idol, skriksjungit "I WAS WALKING IN MEMPHIS" under en hel kväll, varit på fest i skrapan, blivit för full på sjätte tunnan (haha), sovit fyra i en 1,20-säng, ätit pizza och varit med min mormor. Druckit alldeles för mycket och pluggat för lite. Ikväll har jag haft förfest med mig själv, nu måste jag rusa.
Dans, dans, dans.

Jag firar en trött morgon med Julian Casablancas kanske bästa låt. Portugisen har duschat i 100 år och jag är stressad. Vi hörs i skolan.

Left & Right in the Dark - Julian Casablancas

Första repet blev en succé. Fast mest av allt var det trevligt.
Nu ska jag sova till P3 Dokumentär. Tidig skoldag imorgon.

Varför inte börja den utlovade julmusikskavalkaden med två versioner av julklassikernas julklassiker: Little Drummer Boy? Den första är en av mina personliga favoriter. HAHAHA. Bing Crosby och David Bowies tolkning av Little Drummer Boy är verkligen för rolig för att vara sann. Titta bara på videon! Denna deras egen version heter egentligen Peace on Earth/Little Drummer Boy. David Bowie tyckte nämligen att Little Drummer Boy var en skitlåt, så man skrev till den text som han sedan sjunger i videon. I efterhand hävdar Bowie att han bara var med för att hans mamma tyckte så mycket om Bing Crosby, som för övrigt dog en månad efter inspelningen. Mycket fakta. Nu återstår bara att trycka på play, luta er tillbaka och njuta av dessa skojfriska och julmysiga karlar:



Dog ni lite nu? Lyssna på den här istället. Lindstrøms version av julklassikern är verkligen något helt annat. Egentligen är den hela 40 minuter lång, så se det här som ett smakprov av något slag:

Lindstrøm - Little Drummer Boy

I söndags var det första advent. I och med indiecembers intåg sjönk temperaturen till minusgrader. Det lackar mot jul. Med jul kommer julmusik. En genre (om man nu kan kalla det så) som inte direkt hör till mina favoriter. Mesig skönsång och fjantiga texter med ännu fjantigare budskap. Fy. På grund av min ovilja gentemot julmusiken i allmänhet har jag ägnat de senaste jularna åt ett mycket gediget sökande efter den heliga graalen i sammanhanget: bra julmusik. Under den närmsta månaden kommer det att bli en hel del julmusik i bloggen.

Ikväll var jag på Julian Casablancas på Göta Källare. En ganska bra inledning på indiecember med andra ord. Det får vi prata mer om imorgon. Nu ska jag sova.

Jag känner mig lurad. Nu rapporterar forskare att man blir smartare om man tränar i tonåren. Vad fan! Hade jag vetat det hade jag ju varit ute i löpspåret fem dagar i veckan. Är det för sent nu? Eller måste jag till slut ta tag i det jag skjutit upp i tio år, och börja springa?

Jag vet inte riktigt varför jag är vaken. Det här är i alla fall vad jag lyssnar på. Aldrig ensam av Jonathan Johansson. Känns väldigt Kentsk och väldigt väldigt fin. En bra video är det också. Imorgon ska jag till skolan. Puss.

Det har varit dåligt med musik här i bloggen den senaste tiden. Jag ber om ursäkt och lovar att bättra mig. Imorgon. Tillsvidare:

Arcade Fire - Maps (Yeah Yeah Yeahs cover)

I fredags var jag på sommarfest. Det var mystiskt men riktigt trevligt. Jag blev alldeles för full på rosévin och kom i säng runt sex någon gång. På lördagen var jag slut som människa. Jag och Helena tog bilen och åkte och köpte pizza, godis, läsk, chips och kakor. Sedan låg vi apatiska framför tvn hela dagen. På kvällen satt jag hemma och kollade på punkopera till elvatiden. Då kom Gutti och hämtade upp mig. Vi gick hem till honom, drack ett glas vin och åkte sedan vidare till Nisse i Hjorthagen. Där var det premiärfest, fest utan byxor-fest. Det var fullkomligt underbart. När natten redan hade blivit morgon gick jag och Gutti över lidingöbron, köpte folköl på Statoil och åkte hem till Adrian. Där spelade vi punk och åt ostbågar till klockan halv åtta på morgonen. Det har varit en bra helg, med andra ord.

Haha. Samma visa varje helg. Jag är ju värdelös. Idag mår jag rätt så fruktansvärt. Jag har ont i halsen, är täppt i näsan, mår illa och är allmänt hängig. Som tur är kan jag ägna hela dagen åt att ligga i sängen och läsa. Inte i min egen säng, dock. Där ska nämligen en portugis sova i veckan. En sammanfattning av helgen kommer snart. Puss!

Jag ska på sommarfest ikväll. Jag är taggad. Jag älskar sommaren. Särskilt de senaste fyra:


Sommar 2006 (En av de få bilderna har har från sommaren 2006. På Where The Action Is, vi var fullkomligt slut efter att ha dansat galet till The Hives.)

Sommar 2007 (The Awesome Foursome på Santorini. Jag tror detta är den enda bilden som existerar där vi ler alla fyra samtidigt. Vi hade en fantastiskt rolig servitör)

Sommar 2008 (Arvika -08, den absolut roligaste festival jag någonsin varit på. Aldrig i hela mitt liv har jag skrattat så mycket som under den här veckan med de här människorna)

Sommar 2009 (I somras var vi i Italien. En underbar vecka fylld av sol, bad, ölspel och White Russians.)

Fint va? Det har varit fyra fantastiska somrar.

Åh. Jag har haft en otroligt mysig kväll med Jakob och pappa. Vi har ätit mat, kollat på Glee (min pappas nya favoritprogram BTW, haha) och skrattat åt den här och den här. Jakob kommer nog aldrig somna inatt, han bara springer runt runt och säger "I like turtles" och skrattar hysteriskt. Jag ska i alla fall sova nu. En fin låt först:

James Yuill - This Sweet Love

För att knyta ihop några lösa trådar från de senaste dagarna: Om jag fick möjlighet att sätta upp Macbeth skulle jag välja att göra en extremt novembersvenskmörk tolkning. Makthaverskan skulle spela live. Jag tror att det skulle kunna bli rätt bra faktiskt. Föreställ er det här till exempel.

Jag deppar sönder här hemma. Jag vill dricka öl, träffa människor, dansa. Istället är jag trött och har ont i halsen. Blä! Macbeth är inte direkt någon stämningshöjare. Jag vet inte varför jag blir såhär. Jag borde nog gå och lägga mig så kanske allt känns lite bättre imorgon.
Kan det inte vara fredag då?