OH (YOU) PRETTY THINGS

Tim Burtons Alice In Wonderland har inte premiär förrän nästa år, men känns redan som århundradets "Stuff White People Like". Trailern får mig att återigen acceptera mitt öde och bara flyta med. Jag gillar det.


Jag hittade den här videon genom DN På stans utomordentliga blogg, och dog nästan av sötslag. Gör det du med. Så sjukt jävla bra.


Helt klart veckans roligaste klipp. Titta bara på hur de lyckliga tu ser ut när de går ner för trappan i början. HAHAHAHA. Än en gång bevisar Madeleine och Jonas att de är ljusår coolare än Vickan och Danne W. Det här är minsann ett bröllop jag är beredd att betala för.

Det är en sådan kväll helt enkelt.

Bilder som denna får mig verkligen att vilja åka tillbaka till Italien. NU.

Jag är trött, rastlös, ledsen och glad på en gång. Gårdagen var intensiv. Teaterföreställning på förmiddagen, pajbakning på eftermiddagen och därefter kräftskiva med på tok för mycket boxvin och rullande nerför backar. Idag har jag varit bakis, ätit thaimat, lekt med Lego och kollat på The Boat That Rocked. En himla bra film faktiskt, framför allt på grund av det fantastiska soundtracket. Här är några av mina favoriter, i alla fall så här till kvällningen:

• Sunny Afternoon - The Kinks
• A Whiter Shade Of Pale - Procol Harum
• The Letter - The Box Tops
• The End Of The World - Skeeter Davis
• Father and Son - Cat Stevens
• You Don't Have To Say You Love Me - Dusty Springfield

ÅH! Jag vill bara gå ut och bli full och DANSA! Istället sitter jag stuck framför History Channel med en artikel som måste skickas in och är allmänt light-missnöjd med tillvaron. Eftersom jag ska medverka på något jävla teaterjippo på lördag måste jag repa hela dagen imorgon - meaning: ingen öl och dans för mig varken ikväll eller imorgon. Istället får jag försöka nöja mig med att träffa Willy ikväll (det blir finfint) och hoppas, hoppas, hoppas att vädret blir bra och tillåter kräftskiva på Eriks landställe på lördag. Puss!

Godmorgon. Jag sitter hemma och funderar på vad jag ska göra, äta, sova, plugga? Äsch, nu åker jag in till stan istället. Puss!

Jag har skrivkramp, och det är fruktansvärt. Efter att ha spenderat hela eftermiddagen framför datorn har jag ändå bara lyckats pressa fram ett tarvligt, halvdåligt stycke. Nu väntar jag på inspirationen och tröstar mig med lite Debussy - och så den här fina låten och videon om Pride, kärlek och Marit Bergman. PUSS!

jag och Fju på Way Out West

Jag är peppad, samtidigt som det känns som om tröttheten äter upp mig inifrån. Idag har jag gjort en intervju som jag inte alls kan avgöra om jag är nöjd med eller inte. Får väl se vad jag kan göra av det hela. Imorgon har jag mitt första seminarium klockan 11, och borde med andra ord inte gå ut ikväll. Men jag vill ju! Äh, vi får se hur jag gör. Man kanske kan ta bara en öl?

(godnattlyssna lite på Nina Simone du också så känns allt bättre)

Jag tror att jag behöver vitaminer. De senaste dagarna har jag nämligen varit så himla trött hela tiden. Idag var jag på min första föreläsning i skolan. Det kändes toppen. Efteråt invigde vi studentpuben med en välförtjänt Sofiero på tapp och sedan åkte jag in till stan och mötte Helena. Ikväll har jag varit hemma och kollat på Män som hatar kvinnor med min lilla familj, och imorgon bär det av till Stillerska för att avsluta intervjun. Uppdatering avslutad. Nu ska jag läsa lite i Per Hagmans Cigarett Pool Volt (tips, typ.) och sedan ska jag sova. PUSS!

Den här videon får mig att känna mig riktigt deppig över att jag inte orkade köa i två timmar till Final Fantasy på Way Out West.

En dag som denna kan man sova länge och ändå vakna trött.
En dag som denna kan man tänka tillbaka och skämmas lite, men mest skratta åt gårdagens förehavanden.
En dag som denna kan man äta frukost i en timme och sedan sitta med familjen i soffan och läsa i ännu en.
En dag som denna kan man vara duktig och läsa ut nästan hela Gengångare trots att man inte behöver vara klar förrän på torsdag.
En dag som denna kan man sitta med dörren öppen och lyssna på regnet utanför.
En dag som denna kan sakna sina vänner lite och tänka att man ska ringa dem men aldrig komma sig för.
En dag som denna kan man vara väldigt nöjd med livet.

Hej hopp (he he, kaninhumor..). Jag ligger på sängen och lyssnar på Ed Harcourt och funderar på vad jag ska ha på mig ikväll. Det kan vara svårt att avgöra när man inte riktigt vet vad man ska göra. Än så länge lyssnar jag bara. Fan, vad han är fantastiskt.

Nu har jag varit på Stillerska och intervjuat och druckit champagne. Nästa: sömn.

Dagens låt: I Could Say - Lily Allen (den var bättre live.)

Jag har överlevt dagen! Det har till och med gått riktigt bra. Jag har registrerat mig på skolan, tagit foto till studentleg, köpt kompendium och fått en kompis - och börjar faktiskt känna mig riktigt förväntansfull inför att sätta igång på riktigt. Efter att mitt första besök på Södertörn var avklarat gick jag och åt pizza med Helena. Sedan träffade jag Linus och gick och köpte ett block och en pärm. Nu är jag helt slut, men måste börja fixa med en artikel jag ska lämna in till Lidingö Tidning nästa vecka. Pust. Feist är bra och hjälper mig på vägen.

Snart ska jag till skolan, och jag är så jävla nervös. Just nu lyssnar jag på Rush och försöker bestämma vad jag ska ha på mig. Shit.

Jag har många specialintressen, och ett av dem är covers. Vad som började som ett starkt hat mot dem har under åren utvecklats till en ännu starkare fascination och passion. Idag samlar jag på dem, skapar listor och kedjor med dem, söker i timmar efter nya. Det är sällan en cover överträffar originalet, men det händer faktiskt ibland. Idag hittade jag en som definitivt inte gjorde det, men som ändå har en given plats i min samling. Royal City är ett kanadensiskt band som spelat i Sufjan Stevens vardagsrum, haft Arcade Fire som förband (!) och spelat in låtar tillsammans med Final Fantasy. Värt att notera är även att Feist var medlem i Royal City innan hon slog igenom som soloartist. Tillbaka till ämnet. Här är Royal Citys cover på The Strokes Is This It. Även om den inte har så mycket att komma med i förhållande till originalet tycker jag att den hittar en annan känsla, en som beskriver nuet, hösten och livet, på ett himla träffsäkert sätt. Jag gillart.

Jag har höstkänslor. Imorgon ska jag på upprop på Södertörn. Jag är verkligen skitnervös, utan att egentligen riktigt veta varför. Ikväll ska jag jobba och till dess välkomnar jag hösten, mer eller mindre frivilligt, tillsammans med Bon Iver och en kopp kaffe. Kanske borde jag söka lite jobb också.

Jag måste verkligen lära mig att sova.

So Far From Your Weapon - The Dead Weather

 
För en liten stund sedan stod jag och bläddrade bland mina skivor på jakt efter något att lyssna på medan jag gjorde mig i ordning. Blicken fastnade på Albert Hammond Jr.s solodebutskiva Yours To Keep, och jag kom på hur länge sedan det var jag faktiskt lyssnade på den. Skivan som var min trogna följeslagare och guide till livet den tidiga våren 2008. Den är fortfarande lika vacker, varm och mänsklig.

lyssna själv.

LYCKAN ÄR FULLKOMLIG. JAG OCH GUSTAV HAR PRECIS FYLLEBOKAT BILJETTER TILL LONDON OCH THE DEAD WEATHER DEN 29 OKTOBER!

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna sova.

Jag sitter hemma hos Gutti, lyssnar på Sufjan Stevens och väntar på makaroner. Jag gick inte alls och lade mig igår som jag sa att jag skulle göra. Istället cyklade jag hem till Helena och tittade på South Park med mina älsklingar. Sedan sov vi jättekonstigt och imorse åt vi god frukost och nu är jag här. Om 20 minuter måste jag åka till jobbet. Det känns inte det minsta roligt. Videon föreställer Monotonix som jag såg på Way Out West - den definitivt sjukaste, roligaste och bästaste spelning jag någonsin varit på. PUSS!

Jag är hemma! Way Out West var fantastiskt. Helt obeskrivligt jävla skitbäst. Helst vill jag packa min väska, ta Clara i handen och sätta mig på ett tåg tillbaka med en gång. Istället måste jag acceptera verkligheten och försöka få lite sömn så att jag orkar gå och jobba imorgon.

En vacker video till en vacker låt, ett försök till några timmars sömn - och sedan bär det av till Göteborg och Way Out West. Hur ska jag kunna sova?

Way Out West-peppen är nästan olidlig. Lyssna bara på det här:

• Final Fantasy - The Arctic Circle
• Beirut - My Family's Role In The World Revolution
• Patrick Wolf - The Magic Position
• Lily Allen - Alfie
• Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa
• Antony & The Johnsons - Aeon
• Band of Horses - No One's Gonna Love You
• Deportees - Nothing Wants You Back
• Grizzly Bear - Easier
• Wolfmother - Joker & the Thief

Det här och en himla massa mer. Jag dör.

Hej och hå. Jag försöker powerpacka innan jobbet, blir det inte klart nu vet jag inte när jag ska hinna med det. Jag slutar jobba vid elva ikväll och tåget går från centralen klockan sju imorgon bitti. Sova bör man ju faktiskt göra också, även om jag inte tror att det kommer finnas tid för det. Well, well. Jag är i alla fall supermegahortaggad inför Göteborg och Way Out West. Frågan är bara vad jag ska ha på mig...

Jag har tagit en liten paus från städandet och sitter och kollar på gamla bilder i iPhoto. Till exempel de här från Emma och Katarinas sjöfest i våras:

 




Det var verkligen en fantastiskt kul fest.

Idag är jag ledig! Förvisso innebär det att jag måste ägna dagen åt att städa, men fortfarande. Det är fint!

Jag har typ aldrig varit så opepp på att jobba som idag, och imorgon, och på torsdag. Men sedan, min vänner! Sedan blir det kalas.

"The question that sometimes drives me hazy: am I or the others crazy?"
- Albert Einstein

When the revolution comes
When the revolution comes
When the revolution comes some of us will probably catch it on TV, with chicken hanging from our mouths. You'll know its revolution cause there won't be no commercials
When the revolution comes

When the revolution comes
Preacher pimps are gonna split the scene with the communion wine stuck in their back pockets
Faggots won't be so funny then and all the junkies will quit their noddin' and wake up When the revolution comes

When the revolution comes
Transit cops will be crushed by the trains after losing their guns and blood will run through the streets of Harlem drowning anything without substance
When the revolution comes

Med fyra timmars sömn i bagaget och en ännu lite hesare röst än igår är jag redo att möta ännu en arbetsdag. Bombardier var väldigt trevligt, med dans, dans, svett - och några nostalgitrippar med gamla bekanta. Jag har dessutom ett svagt minne av att jag gick runt och lurade folk att jag hette Marianne. Mystiskt. I alla fall, nu ska jag till jobbens i ett par sex sju timmar. Wish me luck.

Jag sminkar mig och lyssnar på Final Fantasy. Snart blir det Bombardier.

NU ska jag faktiskt gå hemifrån. Vem har sagt att Ikea inte är ett festligt ställe?

Nu åker jag och Helena till Ikea!
PUSS!

Jag sitter och äter pasta och dricker te och smörjer in benen. Samtidigt. Idag ska jag hjälpa Helena att flytta in i sin nya, fina lägenhet i larsan. Jag har jobbat hela veckan. I onsdags var jag på Baba Sonic och det var grymt som vanligt. Vad mer ska jag säga? Älska livet!

Biljetten är bokad, hotellet likaså. Ålright, okej, nu kör vi!

Idag har jag jobbat, firat Gutti med picknick vid vattnet, med folköl och med trevligt sällskap. Nu ska jag dricka te, äta godis och kolla på Californication med min mamma som för en gångs skull är hemma. So long, farewell, auf wiedersehen, goodbye.

Morgonpasset i P3, en kort dag på jobbet - och så fyller kanske världens bästa människa år idag (förlåt, men fjärde bästa då). Grattis Gustav, jag älskar dig!

Igår kväll satt jag på en gräsplätt i larsan med Helena och Helena, drack sprit och hallonsaft och pratade. Det var mysigt. Nu har jag jobbångest och kollar på Harry Potter. Snart kommer Gutti hit. Då ska vi ut och cykla.

Hallå! Jag sitter i soffan, är mätt och väntar på att min favoritserie Being Human ska börja. Eftersom jag har jobbat hela veckan har mitt kropp liksom ställt in sig på att det ska vara helg nu. Och vad säger att det inte kan vara det? Jag ska i alla fall ta och hitta på något tokigt med Helena och Helena! Puss!