OH (YOU) PRETTY THINGS

Nu är vi hemma hos Herb och förbereder inför ett tea party. Eller, som ni kan se på bilderna gör vi en hel del annat också. Snart kommer det gäster!

Idag fyller min allra snyggaste kompis Helena "Herb" Heribertson 19! Just nu sitter jag och Trash på Högbergabageriet och firar vår älsklingsälskling genom att äta upp deras mat. Vi lyckas dessutom öka bohemstämningen på stället med ungefär 100, jag sitter och läser Antigone och Trash blandar färg. När Helena slutar ska vi dricka afternoon tea. Puss!

Lyssnar på Florence and The Machine. Nu ska jag sova.

Florence and The Machine - Rabbit Heart (Raise It Up) [Acoustic]

Jag vet, jag borde verkligen ha ägnat de senaste två timmarna åt att plugga. Istället har jag skrivit en fantastisk låt. Åtminstone under den sista kvarten... Den heter Buffy The Vampire Player och handlar om Buffy och hennes kärleksproblem. Komplett med orent pianoplinkande och falsksång. Jag tycker att den är fantastisk. Dessutom är det den första riktiga låten för mitt och Jakobs band Blodsband och Trummaskiner. Hemtenta, släng dig i väggen!

Det var bara en tidsfråga innan någon skulle få idén att göra en cover på Kings Of Leons Use Somebody. Inte bara på grund av bandets enorma framgångar under 2009 utan också för att det är en så enormt tacksam låt att göra en akustisk version av, i synnerhet med en tjej som sjunger. Därför har jag svårt att förstå varför Pixie Lott var tvungen att fullkomligt waila sönder sin chans. Det är ingen tvekan om att hon har rösten. Hon försöker bara alldeles, alldeles för mycket. Vad tycker du?

Pixie Lott - Use Somebody

Nu sätter det igång på allvar. Idag har jag fått uppgifterna till min första hemtenta. Egentligen är det nog inte så svårt som jag tänker, men just nu känns det jävligt läskigt. Fyra frågor av typen "redogör för förhållandet fabel/intrig enligt Birthe Sjöbergs definition och jämför förscenisk, scenisk och utomscenisk handling mellan Sofokles Kung Oidipus och Ibsens Gengångare..." Av de fyra frågorna ska jag välja två och skriva sammanlagt sex sidor till nästa tisdag. Först av allt har jag en hel del litteraturteori jag måste plöja igenom. Det är bara att sätta igång med andra ord. Puss!

Nu börjar vi få någon sorts struktur på teaterhistorien. I nuläget lutar det åt någon sorts samling av karaktärer och texter som går under samlingsnamnet "Fakta om Finland". Jag gillar det.

Dags för en cover. Eller, i just detta fall borde man kanske snarare kalla det för en tolkning. Närmare bestämt Lily Allens tolkning av 50 Cents Window Shopper. I hennes händer har den namnet Nan You're A Window Shopper och handlar rätt och slätt om snåla, gamla tanter. Inte riktigt detsamma som 50 Cents original med andra ord. Men vilken är egentligen bäst?

50 Cent

Nigga you's a window shopper
Mad at me, I think I know why
Nigga you's a window shopper
In the jewelery store, looking at shit you can't buy
Nigga you's a window shopper
In the dealership, trying to get a test-drive
Nigga you's a window shopper
Mad as fuck when you see me ride by

Lily Allen

Nan You're a Window Shopper,
Taking a look, But you never buy.
Nan You're a Window Shopper,
You won't pick it up if it's over a fiver.
Nan You're a Window Shopper,
Get On the bus 'coz you still can't drive.
Nan You're a Window Shopper,
Mad as Fuck, Only just alive.

Ska det vara så svårt att hitta något att spela? Funderar på att skriva något själv istället. Till ikväll. Som duger. Trots att jag aldrig skrivit teater förut. Haha. Lycka till.

Min töntigaste må bra-låt måste nog vara New Shoes med Paolo Nutini. Så härligt gullig och svängig och helt perfekt en morgon som denna. Observera dessutom hur läskigt lik Paolo Nutini är vår kära Adam Fakta Fieber när han ligger i sängen precis i början av låten.

Jag har för en gångs skull lyckats släpa mig upp ur sängen innan tio och är fruktansvärt nöjd med mig själv. Nu har jag ätit frukost och läst tidningen, och känner att det är dags att sätta igång med min dag. Men vad ska jag egentligen göra idag?

• Tvätta håret
• Cykla till centrum
• Gå till biblioteket och göra research
• Förbereda mig inför morgondagens föreläsning (som jag inte ens vet vad den handlar om än)
• Hitta en pjäs på en akt med tio ungefär lika stora roller (omöjligt)

En heldag, eller?

Jag och Jakob sitter och leker med tanken på att flytta till Montréal. Vi är nämligen båda övertygade om att det nog är världens bästa stad. Jakob hävdar bestämt att Kanadas nationalrätt är pommes frites med ost, och att nationaldrycken är öl. Jag tycker att det låter fantastiskt. Dessutom kommer ju Arcade Fire därifrån.

Neigborhood#1 (Tunnels)

Hot Chicks with Douchebags är en av mina absoluta favorithemsidor. Därför blev jag självklart överlycklig då jag ramlade över en annan sida med ett liknande koncept. Hot Chicks Eating Tacos är precis vad det låter som, en hemsida med bilder på "snygga" tjejer som äter tacos. Ett plus med sidan är möjligheten ge tjejerna betyg (i tacos på en skala från 1 till 10), en funktion som jag faktiskt saknat på hcwdb. Visst finns det bara en låt att lyssna på just nu? Klicka.

Dagens (sjukaste) låt: The Cure Vs Lil Wayne - Close To Me (Vengeance Mash Up)

Igår var jag och Gutti på Shopping & F***ing på Stadsteatern. Den var väldigt, väldigt bra.

Hej och hå. Så sitter jag här igen och undrar vad jag egentligen håller på med. Föreställningen igår var jättebra, rekommenderas varmt. Läs mer om den här. Efteråt bar det av till The Londoner för öl med mina kursare och till slut hittade jag fram till Bombardier. Stämningen var på topp, även om jag själv kanske inte var det hela tiden. Hade i alla fall otroligt trevligt och fick hålla en fantastiskt fin och stor hand hela vägen hem. Värt. Nu kallar staden. Puss!

Motown och "Shakespeare och världsteatern". Ikväll ska jag på Judiska Teatern, och sedan blir det Bombardier.

Vad är detta? Julian Casablancas (även känd som mannen i mitt liv) kör solo - och synth? Detta är varken The Strokes-rockigt eller Albert Hammond Jr-tralligt, och vid första lyssningen är jag för chockad för att ens kunna kommentera (introt liksom, hjälp?). Vid andra lyssningen börjar låten redan sätta sig. Två till och jag lär var hooked. Annorlunda behöver alltså inte betyda dåligt. Men ändå, visst känns det tryggt att man kan ana några riktiga The Strokes-gitarrer i bakgrunden?

Lyssna på The Hype Machine.

Jag powerbloggar för att ta igen allt jag missat under de senaste dagarna. Helgen blev verkligen fullproppad med födelsedagar, svartklubbar, rockklubbar och Beatles. Sedan dess har jag gått och dragit mig för att uppdatera eftersom det kändes som att jag var tvungen att dra en lång harrang om allt vad jag gjort sedan sist. Så har det fortsatt, och nu sitter jag här. Extremt trött. Lite bakfull. Det blev mycket vin igår. Ikväll ska jag ut. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska orka. Samtidigt vet jag att det bara kommer att krävas en öl innan jag är pepp igen. Då var det löst.

Dagens cover: Miike Snow - Animal (Mark Ronson Remix)

Last.fm är bra gulliga. Ibland vill de gärna tipsa mig om lite musik jag kanske kunde gilla. Till exempel Raymond och Maria, som ju liknar Doktor Kosmos så himla mycket. Eller?

Jag kan inte sova. Men det är fint, för den här stunden har jag längtat efter. Att kunna sitta och lyssna på Once And Never Again med The Long Blondes och tänka: "nineteen, you're only nineteen for god's sake, you don't need a boyfriend". Det är fint!

Efter att ha avslutat ännu en halvdan artikel är jag trött på det här. Nu måste jag fan ta och rycka upp mig! Sluta skriva text efter text med bara halvt fokus, sluta köra safe hela tiden. Det är obehagligt, men det känns som om jag har glömt bort hur man gör något annat än precis det man måste. Detta måste ändras på. Nu slog klockan om till 12 och jag är officiellt 19 år gammal. Skål och grattis, nu kör vi, nya tag!

Visst är det en fin video? Shape Of My Heart med Noah And The Whale. Puss!

Jag är fortfarande bakis. Gårkvällen bjöd på en ganska vanlig runda: Dovas - Baba - efterfest. Egentligen skulle vi till Graceland men Babasuget slog in och det var bara att flyta med. Det hela slutade förvisso med att jag blev övergiven av Adam, Moa och Scales (det är jobbigt att bojkotta Spy Bar ibland), men fick istället sällskap med Ben och Rumpan. På väg därifrån plockade vi upp Helena och åkte hem till Ben och drack rödvin. Trevligt, trevligt! Idag har jag mått ganska dåligt men ändå haft en riktigt fin dag med skrivarseminarium och matlagning. Just nu lyssnar jag på Noah And The Whale och snart MÅSTE jag göra sista rycket i min artikel. Imorgon fyller jag 19. Puss!

Visst ser jag ut som en trevlig typ på bilden? Haha. Nu beger jag mig ut för att dansa tills mina ovårdade fötter värker. Puss!

ÅH!
Som ni kanske vet har jag ett mycket varmt kärleksförhållande till Scarlett Johanssons debutskiva Anywhere I Lay My Head. Därför känns det toppen att hon äntligen återvänt till musikscenen, denna gång i sällskap med sing/songwritern Peter Yorn. Skivan The break up album är precis så snygg som man kunnat vänta sig (för att inte tala om skivomslaget, bilden). Låtarna är spretiga men bildar på samma gång en enhet av välfriserad och sextiotalsinspirerad kärlekspop där Scarlett återigen bevisar att en människa verkligen kan ha sådan utstrålning att den till och med lyser igenom i rösten. Ännu har jag inte lyssnar tillräckligt mycket för att komma med ett slutgiltigt utlåtande, men so far so good. Andra låten Wear And Tear har ett fantastiskt fint intro som redan har satt sig på hjärnan.

Åh, nu börjar jag bli stressad. Jag bara skriver och skriver men ingenting känns riktigt bra och om jag inte skriver typ klart snart kan jag ju inte gå ut ikväll med gott samvete. GAH!

Visst var det ett fantastiskt fint sms jag fick av Scales imorse?
"Grekland på fredag? Obs jättebilligt."
Visst hade det känts sjukt värt att sticka till Grekland bara sådär, men jag kom ändå fram till att det nog var klokast att stanna hemma och spara pengar till London (och Barcelona!). Åh, jag vill bara resa. Överallt. Helst imorgon.

Att skriva reportage är SVÅRT!

Det är svårt det här med eget ansvar. Att bara vara i skolan två dagar i veckan och ha ett extrajobb som inte heller kräver någon närvaro, bara en uppfylld deadline. Men jag börjar bli bättre på det. Idag har jag faktiskt kommit ganska långt med mitt skrivande, även om huvudet känns degigt och tankarna flyger iväg. Jag sitter och funderar på om jag ska gå ut och gå en liten sväng, få frisk luft och låta tankarna gå ordentligt. Eller om jag ska sätta mig och spela lite piano. Nu börjar mitt nya diciplinerade liv. En halvtimmes rast från och med nu!

Igår spelade jag Beatles Rock Band. Åh, det var fantastiskt! Jag kan inte finna några ord eller bilder som kan förklara exakt hur fint och bra det var. Spela själv istället!

gullegullpop med Elvis Costello

This Year's Girl
See her picture in a thousand places
'Cause she's this year's girl
You think you all own little pieces
Of this year's girl
Forget your fancy manners
Forget your English grammar
'Cause you don't really give a damn
About this year's girl

Läs: Gentlemen av Klas Östergren, Medea av Euripides
Lyssna på: Little Boots, Arcade Fire, Seu Jorge.
Gör: Så lite som möjligt, så långsamt som möjligt.
Var glad för: Bra musik, bra böcker, fina vänner.
Irritera dig på: Spotifys dåliga utbud (hur kan Funeral med Arcade Fire INTE finnas? Det är årets skandal!)
Ha ångest över: Se: Gör. Deadlines.

Varför tycks det inte finnas något planerat premiärdatum för Jennifer's Body i Sverige? Filmen som jag sett fram emot i över ett halvår har premiär i USA och Kanada på fredag (det vill säga på min födelsedag), och därefter i resten av världen under de kommande månaderna. Ett klart premiärdatum i Sverige lyser dock med sin frånvaro. Och varför har den inte premiär i England förrän den 6 november, när den då redan haft premiär i Egypten, Danmark, på Island och i ungefär 25 andra länder? Detta är otroligt upprörande. Jag. Vill. Ha. Den. Nu.

God dag. Idag ägnar jag mig åt lite ångestdämpande verksamhet. Eller, jag försöker i alla fall. Just nu äter jag pasta med sockerärtor och parmesan, men jag har faktiskt bokat en intervju till imorgon och ska snart kasta mig in i Medeas magiska värld. I kväll ska jag först på redaktionsmöte på LT och därefter till Sagateatern. Förhoppningsvis har jag hunnit uträtta något vettigt innan dess. Åh, eget ansvar är värdelöst. Peace.

Rebel Rebel - Seu Jorge

Missade ni Graffestivalen igår? Det hoppas jag inte. Det var nämligen kanske världens bästa festival. Inte så konstigt, kan tyckas, eftersom den var tillägnad kanske världens bästa människa. Men att ordna överraskningskalas är utmattande. Idag har jag bara ångest över den kommande veckan. Vi får prata imorgon istället.

Scenario: Jag och Gustav sitter hemma hos honom och äter pasta vid tretiden på torsdagsnatten. Vi är båda rätt berusade och Gustav berättar stolt om att han minsann har styrt upp sin blogg ordentligt, den har blivit en musikblogg och han har börjat ha en följetong. Jag är otroligt imponerad av allt vad uppstyrt heter och säger att jag minsann också ska börja blogga seriöst. Det känns faktiskt helt rätt!

Vad hände?

Nu sitter jag här igen och har inte uppdaterat på tre dagar. Jag är ju sämst. Till mitt försvar har jag i alla fall haft väldigt mycket för mig de senaste dagarna. Eller, jag har snarare varit väldigt mycket full de senaste dagarna. Coctailparty hemma oss Katarina på onsdagen - tjejsnack, rödvin och klädbyten (jag gick därifrån med en fantastisk rutig skjorta, halsband, en chockrosa mössa med matchande halsduk och en snortajt Jesus is my homeboy-tröja och kunde inte vara nöjdare). Den tjejiga stämningen var på topp, och kvällen kunde knappast ha fortsatt på annat sätt än på fest med ett gäng ubåtsofficerer och en kruka sangria. Helt klart värt.

Jag vaknade tidigt på torsdagsmorgonen och mådde rätt dåligt, fullt förståerligt. Jag åkte till skolan, gick på Kung Oidipusseminarium och kände att livsandarna började återvända. Sedan åkte jag hem till Katarina och skrev ett par låtar, mötte Gutti, drack en Kung och gick på journalistfest på Södertörn. Vi hade sjukt trevligt, trots (eller kanske på grund av) att vi bara umgicks med varandra, drack mängder med öl och sjöng Destiny's Child och Meatloaf på Singstar. Sedan åkte vi hem till honom, åt pasta och bråkade om Israel.

När jag vaknade på fredagen var Gutti inte hemma. Han hade åkt till skolan och lämnat mig med nycklarna till lägenheten. Jag satte på mig hans skor och gick ner och lekte i Larsberg ett slag. På eftermiddagen åkte jag in till stan och drack öl med Moa på Kinesen (ett desperat men otroligt trevligt försök att skapa lite John Ajvide Lindqvist-känsla i våra liv). Hem, middag, öl med Katarina på La Habana och sedan - ubåtsofficersfest, igen! Det var fest med Astrid Lindgren-tema på Karlbergs slott och allting kändes nästan för sjukt för att vara sant. DJ:n hade nog legat i en simulerad skyttegrav lite för länge och spelade en blandning av technodängor anno 2004 och schlagerhits (och då pratar vi inte ABBA och Herreys utan Linda Bengtzing och Lena PH). Helt fantastiskt. Efterfesten hölls i någon sorts studentkorridor, och det var ungefär där som jag och Katarina spårade totalt. Till slut hittade hon i alla fall en kille som sjöng Queen och jag vinglade hem i natten.

Idag är det lördag. Idag kommer det att hända spännande grejer. Men jag kan inte berätta om det nu. Jag berättar sedan.
PUSS!

Antigone leder Oidipus ut ur Thebe av Charles Francois Jalabert

På tal om kvinnor (och Kung Oidipus): Visst ser inte Antigone ut att vara "under tio år" på denna bild? Nej, men det sägs hon i alla fall vara då hon enligt myten leder sin blinde far Oidipus genom staden Thebe och vidare hela vägen fram till Aten där han dör. Sedan återvänder hon till Thebe och offrar sitt eget liv för att få begrava sin ene bror Polyneikes som har stupat i strid med den andre brodern Eteokles. Hon döms till döden och stängs levande in i ett gravvalv där hon tar sitt liv, sida vid sida med sin trolovade Haimon. Visst är det en vacker historia? Kanske har vi här den kvinnliga förebild jag söker efter.

Jag brukar inte läsa så mycket bloggar, och framför allt inte sådana som handlar om kläder. Varför vet jag inte riktigt, kanske har jag inte riktigt tid, kanske har jag inte hittat någon jag tycker är så bra. Men idag hittade jag en blogg som jag faktiskt fastnade lite för. Bloggerskan heter Moa och är fantastiskt söt och har så tjusiga kläder så man blir grön i ansiktet. Denna vecka har hon dessutom en rosettävling i sin blogg, vilket jag tycket är en fullkomligt utomordentlig idé. Femtiofem rosetter ska lottas ut, och det enda man behöver göra är att berätta vem som är ens kvinnliga förebild och varför. Det enda, men samtidigt var det där det blev lite knivigt. En fråga som borde vara så lätt men kändes himla, himla svår att besvara. Jag får fundera på det medan jag djupdyker in i huvudet på herden i Kung Oidipus. Puss!

Peter Gabriel i Genesis

Årets Polarprisvinnare Peter Gabriel har inte gjort så mycket väsen av sig de senaste åren. Faktiskt så lite att mitt närmaste möte med honom måste vara i Vampire Weekends Cape Cod Kwassa Kwassa. Ni vet, "But this feels so unnatural, Peter Gabriel too". Han är inte dum den där Peter Gabriel, så nu har han gått och gjort en egen version av låten tillsammans med Hot Chip. Och den är bra! Lyssna här. Extra fint är det när han tillägger "And it feels so unnatural to sing your own name". Så lyssna, sa jag!

(klicka på bilden)

Jag kan inte sova.

Jävla fin helg. Peoplefest på fredagen, kalas med Koskenkorva, rödvin och sextiotalsdans. Därefter fest hos Lina, ett fyllespektakel men ett mycket trevligt sådant. Vi dansade till Orup, drack mer rödvin, brottades och hånglade. Efter att ha sovit en timme på en soffa åkte jag hem och åt frukost med Mattias, och varvade sedan hans sällskap med Guttis under dagen innan vi begav oss ut till Täby för Eriks födelsedagskalas. Vi var alla så hemskt trötta och bakfulla men hade helt fantastiskt trevligt, drack öl, pratade, lekte och twistade med Eriks pappa med vänner. På vägen hem tog min extrema sömnbrist ut sin rätt och jag lyckades med nöd och näppe hitta hela vägen fram tll sängen. Idag har jag nästan ingen röst alls och är trött som fasen, men det gör det samma. Nu ska jag sova.

Helgens låt: In Private - Dusty Springfield
(missa inte heller Sahara Hotnights trevliga cover)

Dagens låt: Angels and Darlas med Say Hi To Your Mum. Jag har skrivt om dem förut, och prisat deras fina låtnamn och barnsliga vampyrromantik. Det var innan jag hörde den här låten. För den oinvigde kan jag förklara att Angel och Darla är två karaktärer i världens bästa kultserie Buffy The Vampire Slayer, vilket bara det gör låten till en solklar vinnare. Att sedan texten går något sånt här -

It must have been in September
when, swiftly, we leapt from buildings,
waiting for the perfect kill.
And your eyes got crimson when you got closer.

And you might be the nicest thing I've ever seen.

- gör inte direkt saken sämre.

Så LYSSNA!

Angående videon i dagens första inlägg: Min kära bror blev inte det minsta imponerad när jag visade den för honom. Nej, istället suckade han åt hur efter jag var, och visade mig en tidigare version av samma video, där Hitler istället får veta att Michael Jackson har dött. http://www.youtube.com/watch?v=ELyTBXzfQJ8 finns den på, och är rätt så kul om du frågar mig.

Vad har jag egentligen gjort idag?

• Läst Om diktkonsten av Aristoteles
• och Gentlemen av Klas Östergren
• Sett ett Skinsavsnitt
• Tvättat håret
• Ätit wok
• Lyssnat på slemmiga låtar med Jesus i (The Louvin Brothers, Glen Campbell, Sister Rosetta Tharpe, ja ni fattar)
• Städat
• Kollat efter lägenheter i London (drömma kan man ju)

Nu är klockan redan halv fyra. Tänk vad snabbt en dag kan gå när man inte gör ett skit.

Beskedet om att Oasis splittrats skakade fansen världen över. En som tog det hela kanske lite extra hårt var Adolf Hitler.

Jag har precis sett på JJ-avsnittet av Skins (s3e7). Helt klart ett av mina favoritavsnitt, i synnerhet i den senaste säsongen. Jag känner igen mig själv väldigt mycket i JJ, även om han på många sätt också är så olik mig som man kan bli (om jag nu kan komma undan med att sitta här och jämföra mig själv med en fiktiv seriekaraktär). Dessutom har avsnittet ett otroligt bra soundtrack som du kan lyssna på här. Det är nästan bara Debussy, vilket ju är fantastiskt, och avsnittet avslutas med Flume med Bon Iver. Nu ska jag sova.

Åh, det känns som om jag alltid är sjuk nu för tiden. Jag håller fortfarande fast vid att svininfluensan är ett PR-trick, men är själv fast med halsont, lite feber och permanent trötthet. Jag känner mig totalisolerad och vill inget hellre än att gå ut, men målet att bli frisk till helgen hägrar, så istället jobbar jag stenhårt på att kurera mig. En kur som består av Kung Oidipus, söderte och Skins och är ensam, men inte helt fel.

Det är helt klart läge för en playlist med några gamla, ibland vemodiga, favoriter:

• Sealegs - The Shins
• Marching Bands of Manhattan - Death Cab For Cutie
• I'll Be Your Mirror - The Velvet Underground
• The Ship Song - Nick Cave & The Bad Seeds
• The World Hurricane - Air

Sommar. Katarina. Italien.

Halsont, Jakob Hellman och Kung Oidipus. Det känns som att det blev en öl för mycket igår. Och lite för mycket ångest.