those dancing days.


Åh herregud. Ikväll har jag och Katarina dansat ihjäl oss. Jag skojar inte när jag säger att mitt slatter från sjuan har återuppväckts på grund av kvällens ansträngningar. På kanske fyra timmar dansade vi hårdare och snabbare och rockigare än gemene man klarar av under en livstid. Det bästa av allt? Ge mig en falafel och jag bangar inte på fyra timmar till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0